CS ni skulle verkligen kunna...) I Komma upp till flöjeln ... ja visst, nådig fröken! .. m fröken tilläter, vill jag försöka sett hvarfim: Det-vore-roligt nog att 800; yttrade hon; bara jag vore säker påattingen fara skedde. 5 Den unge jätten; vigare än. en. katt, klättråde med ovanlig hastighet uppför stammen ända till jernstången som uppbar flöjeln, Marie: sLowise betraktade. detta mästerprof med: blandades känslor af förvåning. och ängslan, tychor såg den! grofva stammen: svigta för sin beherrskares tyngd. Ungresen på Berga fattade med venstra hamden: omv jernstången. härmast intill flöjeln och aftog med den -högra sin. halmhatt, svängandexden i -Juften och. helsande vördnadsfallt-sin jårkådarinna på jorden. —2 Härifråmiyoropade: häng: ser jag hela dalen: med! -Danderyds.ckyrka :midtuti,... Har fröken någönsBelsning. till . kyrkan; så skall Jaga genast ha den äran att framföra deno :1Nå välj ropade hon; nu, mera lugnare och följaktligen mycket road :af, detta för henne så ovanliga uppträdejsvar .då god och bed kyrkan visa sig lika, mild och fördragsam möt allassomofly till hennes sfamn. (Konrad formade högra handen till en lur och satte den till.sin, mun. Jag har framfört frökens helsning, sade Han derefter; har fröken nägot vidare att be kyrkan! .om? inJo, be henne; skaffa sig ett vackert torn, i stället för: den der: fula klockstapeln. STilljpunkt. och: pricka uträttadt, förkunnade vindflöjelns granne; är detnågot, mera ? Marie, Louise skrattade. af hjertans grund, Jo väntan, ropade: hon, ; bed henne äfven vända sig till byggmästaren på Berga. för att Hå sitt nya: torn af honom, — ;-Äfven det har jag framfört, tillkännagaf storfogeln på tallens, topp. Men,, frågade Marie Louise med tilltagande muutorhet, svarar, då inte kyrkan näI got? ii aJo visst svarer e hon, nådig fröken.