Aftonbladet – 24 januari 1856, sida 1

blygsamt sitt sällskap, .i fall hon önskade det. Det förstås -atthon med tacksamhet-tog emot det artiga tillbudet., Häån, förde henne. öfver de vackräste ängarlie, genom de. rikaste lundarne, under det hah slet från fälten hela blomsterqvastar och gaf henne dem, utbytande de gamlå mot de nya; och gamla ansåg Konrad alla vara som eh hel minut hvilat i den unga flickans hand? Hela ängars blommor voro icke för mycket för så gudomliga händer. Gud vete hur den gamla aristoökratien bär sig åt för att kunna presentera, verlden, obeskrifligt hvita och luftiga fingrar. Tåt denna aristokrati helt och Hållet krypa i skrinet en dag, och den skall likväl ändå hakt sig fast vid väldet med sina qvinnors händer, ! V ärden och -hans unga gäst umgingos redan så förtröligt som om de länge varit be kanta. ES i! En sanning är det ock att förtrolighet Hastigare uppkommer emellan personer af olika samhällsställning än mellan folk af Hikajförut: satt likväl att de stå på ungefär samma bildningsgrad, emedan; de anse sig icke hafva något att befara af Hvarandra, Icke hade fröken Marie Louise vågat emot? taga så många buketter af en grefveellerbaFö i StockHolm, och för allt i vVerlden skulle hon icke hafva visat sig för en dylik Kertre med sin stora musch på näsan. Men hvad var det väl värdt att genera sig fören by gg mästare på landet? ? Dessutom gör det första minnet of en hyst öfvergången fa:a akenniskor alltid något spakare och naturligare, åtminstone så Vinge på: sterlapparne Sitta tjvar. ; Hyad vår hjelte beträffade, så giok hela håns sträfvan nu för tillfället blott ut. på Vått roa den unga fliekan, utan ringaste äfsigt att för egen räkning söka behäga henne: j Troligt är att han, i Tikhöt med snåla yng: j lingar, äfven haft sina ?förföriska drömmar, Hvilken yngling hår ei någon gång i sin dröm I promenerat vid en underskön prinsessas sida fröknar ock manisellsr äro ickenog för en