Aftonbladet – 23 januari 1856, sida 2

hustru och barn, sedan faran nu väl var öfverstånden. Den unga fröken skakade något på sitt vackra hufvud när hon i spegeln varseblef den stora svarta musch som Danderyds kirurg fästat på hennes näsa, men tackade snart af hela sitt hjerta försynen, som denna gången icke tillåtit något värre. Grefvetwt tillhörde en af vårt lands äldre grefliga ätter, men hade icke desto mindre vid 1823 års bekanta riksdag ställt sig i riddarhusoppositionens leder under Ankarsvärds fana. Han talade från sin bänk med lätthet och hade, i likhet med åtskilliga andra af hans ståndsbröder, några vackra liberala fraser på läppen. Hvarföre grefve , i olikhet med sina så konungskt simnade förfäder, öfvergått till den s. k. riddarhusoppositionen, veta vi ej, och det kan också göra detsamma. Man har haft skäl nog att betvifla tillvaron af någon verklig liberal grund för detta slags opposition. Mången är, tyvärr, liberal blott af oförmåga att lyda; hvarje annan makt; än egen, är svår att fördraga; det finns blott ett enda medel att undslippa den, och det-är att herrska sjelf. Men deraf att man icke vill låta. sig beherrskas af någon följer icke att man sjelf förmår beherrska andra. För att kunna beherrska verlden måste man ovilkorligen först lyda och studera den.: Men detta går icke så fort som gradpasseringen vid gardet. Grefve var icke rik, men som han blott hade ett enda barn, en dotter, så var hans förmögenhet någorlunda tillräcklig för honom att lefva efter sitt stånd. Oaktadt sina liberala fraser, beklagade han sig ofta öfver Carl den XI:tes reduktion, ehuru många voro af den tron, att hans höga fö fäder aldrig. haft något att reducera. (Fort...