Aftonbladet – 23 januari 1856, sida 1

Jag har ofta gått förbi kommissariens gård,, underrättade Konrad. Såå. Å sOch då har jag alltid förvånat mig öfver jen och samma sak sOch hvad skulle: det varä?s Jo, att jag aldrig sett någon rök i skorstenen der på taket.s Ett bittert leende sväfvade öfver gummans tunna läppar. Kokas det aldrig i spisen?. återtog Konads soch reter sig skorstenen der blott för syns skull?s Gumman betraktade den frågande med but: ter min. Det anstår verkligen ungt folk att :gyckla med ålderdomen, svarade hon slutligen. Något sådant har visst aldrig fallit mig in, yttrade Konrad något allvarsanimare; och har Jag, utan att vilja det, på något sätt sårat mamsell, så ber jag på det uppriktigaste om förlåtelse. Gummans ansigte tycktes klarna någöt vid dessa ord, som. uttalades med den mildaste stämma. vMin egentliga mening., fullföljde hån, svar att fråga: tror .mamsell att det röker in i köket, om man lägger en hare på stekspettet der inne? Dervid drog han upp ur skjutväskan en nyss skjuten hare och räckte den öfver gärdesgården. Gumman stod en stund tvekande. vÄr det herrnå mening att få sin bare stekt i mitt kök ? frågade! hon med ett uttryck i rösten som tydligen lät förstå att en så obillig önskan icke! stode i hennes makt att uppfylla. T Nej, för ingen del, skyndade Konrad att svara, ty han förstod henne ganska väl; pi