Aftonbladet – 23 januari 1856, sida 1

gicks, var vår bekante Petter Alm, tyde voro jemnåriga och hade ända från barndomens första dagar varit lekkamrater. Barndomen älskar för sina nöjen hvarken domare. eller vittnen; den vill blott hafva medbrottslingar, det vill Säg, lika unga och lika goda kålsupare som det heter, och de, som mest öfverensstämma, grundlägga sinsemellan tidigt ett fostbrödralag som står profvet mot många vexlingar i lifvet. När Konrad återkommit från Stockholm, var Petter Alm nästan den ende han sökte, och så ofta deras tid dem medgaf voro de på jagt tillsammans. Det var under en sådan jagt de begge vännerna en förmiddag stannade utanför den höga omhägnaden kring det bedröfligt bekanta röda huset. Hör du Petters, frågade Konrad, shvem är den der gamla qvinnan som står på kobarberarens trappa ?s Det är bans gamla hushållerska, upplyste Petter. ; pHar du någonsin talat med henne ? vEtt par gånger blott. Kan hon tala? Hyarföre frågar du det? Henhnes tunha läppar äro som vore desammangrodda ... det var förskräckligt hvad hon ser utsvulten ut!b ;Ja, hon bär syn för saga... det vankas inga feta stekar i detta hus, om man också för det guld som der lärer finnas kunde köpa alla ladugårdar inom Danderyd. Jag har lust att språka med: henne litet.; Gör det, om det smakar dig. Konrad närmade sig gärdesgården. Göd middag, mamsell lilla!s helsade han vänligt. God middag!. helsade hon tillbaka, men visst icke med samma vänlighet.