Aftonbladet – 23 januari 1856, sida 1

äldre : ungdomar hopskrynkla sina ansigten liksom man hopskrynklar rosenfärgadt papper, allt naturligtvis för att låta påskina ett slags vishet. De föreställa sig nemligen att man ej kan vara vis utan att hafva ett dystert och surmulet ansigte, då tvärtom visheten ofta gifver det åldrigaste anlete en klarhet och en glans som fördunkla många blomstrande kinder. Endast dåliga fysionomister låta lura si af dessa grimaser. Qvinnan, om hon också icke känner verlden, känner något i luften som underrättar henne om att denna vishet icke är djupare och varaktigare än paånnans. tillfälliga rynka. Låt qvinnan, om hon är i tillfälle dertill, sjelf få utse åt sig en man; och hon skall: merändels alltid välja den rätte: Så underbar är instinktens förmåga. Det milda naturliga allvaret-är för,ett ungrdomligt : ansigte: hvad :.den höga eken är. för det. blomsterfält som han beskyddar. Man vet att, detta allvar har en: fast rot och; att. det skall ;bekämpa och ;bryta verldens storm, som -med förstörelse hotar lifvets och. ungdomens rosor; och om det ej, helt och hållet kan besegra denna storm, så skall det likväl veta att förmildra hans kraft; kan det ej hindra stjelken från att böja sig, så skall det åtminstone rädda knoppen,och blomman. Första blicken på Konrads ansigte var tillräcklig för att ingifva förtroende för honom. Han var en bland de få som kunna öfvertyga oss omsatt tron på ett ärligt ansigte icke ännu blifvit en saga på jorden. Som Berga gård ligger mycket nära klockargården, så följer det af sig sjelft att Konrad Pettersson ofta påhelsade den hederlige klockaren Malm och hans aktningsvärda familj; men den person, med hvilken han, oaktadt det betydligt längre atståndet, mest um