Aftonbladet – 22 januari 1856, sida 3

omkring i staden; blott hamnen fingo de ej besöka för att ej bespeja der varande befästningar. De umgingos mycket med de ryska officerarne och fraterniserade nästan med dem vid gästabud och dylikt. — Från den 23 till den 27 Dec. var temperaturen vid Kinburn temligen mild; det vill säga blott 4—7 grader under noll. Hela Liman bildade ett stort isfält: Man ökade försvarsmedlen, och hvarje fartyg utgjorde en liten fästning; ehuru man icke förmärkte någon rörelse bland fienden, var mar dock på sin vakt. Krigsteatern i Asien. Enligt telegrafrapporterna af d. 12 Januari från Marseille till Independance Belgex, förmäler Journal de Const. för den 3 Jan., att fälttåget i Imerentien är definitift uppgifvet och att detta skett till följd af nödvändigheten att betäcka Erzerum. Omer paschas första truppafdelningar -hade redan ankommit till Trapezunt. . General Muraview har dragit förstärkningar från Gumri till sig i Kars, som han ännu starkare befäster, för att i vår göra det till sin operationsbas. ArmbeI niens högslätter äro för närvarande betäckta I med snö. Från Trapezunt skrifves den 21 December Jatt flere engelska och turkiska ångare under I de sednaste dagarne ditfört 5 å 6000 man egyptiska trupper, som dels afgå till Erzerum, dels öfvervintra på platsen. Man talade om att 20 3 30,000 man skulle der koncentreras. I de tidmingar, som sednare på förmiddagen anlände; meddelas ytterligare, enligt till Triest ankomna underrättelser från KonstanI tinopel af den 7 Januari, att Omer pascha koncentrerar sin armå vid Usurgheti. En engelsk örlogsångare är beordrad från Sinope til Suchum-Kaleh för att föra honom till Konstantinopel. Trupper skickas alltjemt från alla trakter af Turkiet till Erzerum. Ryska Invaliden meddelar från krigstoatet i Imeretien en utförlig redogörelse i dagboksform, gående från den 3 till och med den 18 Dec., som dock är för vidlyftig för att i dag hinna meddelas. Redogörelser för tilldragelserna under Omer paschas återtåg finnas äfven i korrespondenser till Times, daterade Ziewie den 12 Dec. och Redut-Kaleh den 20 Dec.; de öfverensstämma likväl ej helt och hållet med Ryska Invalidens uppgifter. Ur dessa korrespondenser hemta vii dag följande detaljer: Omer pascha hade oaktadt det fortfarande regnvädret beslutit att icke uppgifva sin plan att framrycka emot Kutais. Den 2 Dec. erböll armen midt under ett häftigt regnväder befallning att uppbryta och öfverskred d. 3 floden Ekura, öfver hvilken Iskender pascha hade slagit en bro för infanteri, som emellertid snart efter truppernas öfvergång bortspolades. Trupperna framtågade, nedsjunkande ända till knäet i smutsen och vadande öfver flera öfversvämmande bergsströmmar (bryggorna hade blifvit af vattnet bortförda), ända till den slätt genom hvilken Skeniscal flyter, samt uppslogo der sitt läger. De qvarblefvo der 4 dagar, blott sparsamt försedda med lifsmedel, 1 afvaktan på att vattnet ifloderna skulle sjunka. Emellertid gaf en rekognoscering uppför stränderna icke något hopp derom. Skeniscal, en af de betydligaste bifloder till Rhion, har en bredd af 200 yards; han förde med sig en mängd stora trästammar och hade på flera ställen undergräft stranden samt på många ställen öfversvämmat densamma, så att äfven i bästa fall man icke kunde påräkna att på 3 eller 4 dagar komma öfver. Emellertid hade äfven floderna i armåns rygg öfversvämmat och för tillfället afbrutit kommunikationen; truppernas belägenhet blef särdeles kritisk, synnerligen då enskilda regementen började sakna lifsmedel. Under sådana omständigheter återstod intet annat för Omer pascha än att anbefalla återtåget, hvilket anträddes d, 9 Dec. Under stora svårigheter ankom man till Ziewie. Under det armån lägrade vid Skeniscal ankom underrättelsen om Karr fall; dock trodde hr Oliphant att detta icke skulle haft något inflytande på Omer paschas beslut, ifall väderleken ieke tvingat honom till återtåg. Han tror att Omer pascha, om han kommit två dagar förut till Skeniscal, hade kunnat taga Mehraine och förfölja ryssarne ända till Kutais, hvilket, då Rhion är segelbar ända till Mehraine, skulle ha försäkrat hans kommunikationer. Men hade det lyckats turkiska armån att för vintern fatta fast fot i Kutais, så skulle den hafva beherrskat de fyra transkaukasiska provinserna och varit säker om den inflytelserika furstinnan Dadisans underdånighet. Under sådana förhållanden hade Omer pascha med goda utsigter kunnat öppna vårkampanjen. Att icke detta lyckats honom, bör tillskrifvas dem som förhindrat hans förseende i rättan tid med behörige hjelpmedel. Turkarnes återtåg från Skeniscal till Ziewie oroades nästan alldeles :cke af ryssarne. Under första natten af återtåget träffade några beridna georgiska milistrupper på 4 kompanier turkiska skarpskyttar och något kavalleri, som blifvit utskickade på rekognoscering. Då öfverste Bullard framryckte med förstärkning. flydde georgierna och qvarlemnade 12 döda; turkarne hade ingen förlust. Sedan försökte ryssarne blott att eroa eftertruppen, utan att likväl vinna annat än att taga till fånga några marodörer, hvilkas hufvuden Llefvo af georgierna afskurna. Turkiska armen intog vinterqvarter i Tscholoni, 4 mil på andra sidan Ziewie; för att emellertid underlätta provianteringen blef en del af armånförlagd till en by midtemellan Techolonioch Redut-Kaleh, från hvilken by transporten kan ske på floden Tschopi. Omer pascha sjelf förlade sitt hög-: qvarter till Redut-Kaleh, der han var sysselsatt med att organisera intendentverket för vintern. Emellertid hade fienden icke blifvit sysslolös. Furst Gregor Dadian, en broder till furstinnan Dadian, omringade, då han ej kunde angripa hufvudstyrkan, med 500 georgiska och imeretiska milissoldater Sugdidi, tvang invånare der och i kringliggande byar att gripa till vapen och öfverföll derpå gar