Aftonbladet – 22 januari 1856, sida 1

hängande tungor lika röda som lågorna. Elden hade äfven fattat uti den höga omhägnaden. : Vid gräfningen i askan upptäckte man lemningarneefter en menniskokropp samt en nära liggande bösspipa. Man tog derföre för afgjordt att kommissarien Broden, sedan han: påtändt sitt eget hus; sjelf: afhändt sig lifvet. Att lifvets börda varit honom omöjlig att längre bära, kunna vi nog föreställa oss. Men hvarföre uppbrände han sitt: hus? Unnadehan icke sin gamla hushållerska och anförvandt den enda egendom han-under sina sömnvandringar icke kunnat bortbära? Till någon båtnad för hans minne, betvifla vi detta, helst han, såsom vi veta, kort före sin död bedt gumman taga på sig sina bästa kläder. Troligt är att han alltför väl visste det hon icke egde annat än hvad hon vid tillfället bar på sig; men, med afseende å hans begrepp om välvilja och frikostighet, röjde denna is uppmaning likväl något deltagande för henne. Men kanske inbillade han sig, att de dyrbarheter, han på så underligt sätt förlorat, innu funnos qvar i hans hus, ehuru han icke kände till deras förvaringsställe. I sådant fall förklaras branden lätt. Han ville dö i skötet af sina förborgade skatter, för att på detta sätt håna Nemesis, hvars gissel så skoningslöst förföljt honom under de sista månaderna af hans bedröfliga lif. VI. Ung-Resen på Berga. Vi sutto bland fl kransar Och sågo på ansar Och hörde på gossarnes skämt.