Aftonbladet – 21 januari 1856, sida 2

Jaså, han bör följa mig... det förstås, ham bör följa mig! Noga observera hvar ni gömmer det ni fört med er... Och sedan stjäla alltsammans från migl röt procentaren under vildt skratt. Men finns det då ingen kristen själ som ni.anser för ärlig ? — Jovisst, hela verlden är ärlig, ha! ha, ha, ha!... nog är den ärlig, ha, ha, hal Er gamla hushållerska till exempel?a Den hyenan! ropade kommissarien; hon blänger på mig, liksom trodde hon att jag sjelf slukade min egendom, liksom ville hon med sina blickar öppna min kropp, för att uttaga och röfva åt sig alltsammans ! Och ingen annan vet ni?... ingen vän har ni som kunde hjelpa er i er stora nöd? ,Vän? hvarföre skulle jag ha en vän ? svarade procentaren i samma tonart som förut; min vän skulle ju bestjäla mig och jag skulle naturligtvis låta häkta och bestraffa min vän... hvarföre skulle jag göra min vän så olycklig!... binda min vän vid pålen och sedan sätta min vän på lifstidsfästning!... nej, nej! bevare mig Gud derifrån!... Derföre har jag också aldrig velat hafva någon vän. Klockaren ryste vid denna förskräckliga åsigt af vänskapen. Menn,, tog denne åter till ordet, ni behagade nyss, herr kommissarie, försäkra att jag var en hederlig och rättskaffens man. Ja, det gjorde jag, visst gjorde jag detx, svarade kommissarien. Nå, skulle ni inte vilja förtro åt mig ...!a pHvad ? Att en natt vara hos er, för att ge akt på er när... När jag går i sömnen ! afbröt procentaren i det han plötsligen reste sig från soffan och började under den största oro mäta det lilla golfvet med sina steg; ni ville följa mig ni, ni ville se hvarjag... ni sade ju att ni ville se hvar jag gömmer ... Nå, inföll klockaren i sin ordning; skulle ni inte för ert eget bästa kunna våga försö