Aftonbladet – 21 januari 1856, sida 2

ket oeh förtro er åt em man, som haft ganska stora medel om hand och likväl aldrig bedragit någon på ett. enda öre?... Detta må jag väl säga, ieke till mitt beröm, ty det är hvarje menniskas skyldighet att ärligt förvalta hvad hon har under sin vård, men för att söka öfvertyga er, att ert förtroende till mig icke i någon mån skulle svikas. Procentaren dröjde en stund med svaret, synbarligen i den våldsammaste strid med sig sjelf. Ändtligen stannade han framför klockaren med ett utseende, hvilket han bemödade sig att göra så lugnt och gladt som möjligt. aNog har jag det största förtroende till herr Malm, sade han, och jag vet verkligen ingenting som jag icke skulle kunna förtro errn ... men... men jag tror att jag denna ång inte behöfver besvära, ty det är på det hela taget bara småsaker som jag under sömnen förlägger, ehuru det nog kan vara af något värde för mig... Jag kommer just nu ibog att det är ett ställe straxt utanför grinden som jag ännu ej undersökt... Ja der, der just är det, nu minns jag det så tydligt... Sådan åsua jag är som springer och besvärar folk med dylikt skräp!... För all del, ursäkta mig, min bästa herr Malm ! Klockaren skakade på hufvudet. Han förstod alltförväl att procentaren icke allenast misstrodde honom, utan äfven ångrade det förtroende han redan lemnat bonom, af fruktan att detta kunde på något sätt till hans, procentarens, förfång missbrukas. Kom inte till mig förrän jag skickat budv, bad denne nye Harpagon, i det han med en bönfallande röst slöt klockarens ena hand i sina magra fuktiga händer; besvära sig inte med att gå en så lång och tråkig väg... Det vore verkligen fasligt om hr Malm skulle komma utan att jag skickat bud, ty om jag ej vore herrn till mötes på landsvägen, så kunde mina hundar, de bestarne... si Jag har måst släppa dem lösa, ty de vilja inte längre stå i band . .. de äro för svåra af sig, de bita alla de få väderkorn på... jag har redan haft mycken