Jag har druckit opium, ja herre, opium, men utan hjelp... Oh! det är förfärligt ! Men hur har ni då sjelf kommit underfund med att ni går i sömnen ? När jag, oaktadt alla tänkbara försigtighetsmått, fann att det lilla silfver och de få styfrar, jag hade förvarade i min lilla jernkista, oupphörligen och efter hand försvunno, utan att någon nattetid kunnat komma in i mitt rum, erinrade jag mig att jag i min barndom haft den ovanan att gå i sömnen och begrep snart att denna, efter så många års förlopp, till min stora elycka återkommit. För tvenne månader sedan, som ni sade ? aJa.n Och under er vandring i sömnen ...? sÖppnar jag sjelf kistan och tager derutur ... Era pengar, era guldoch silfverpjeser ... Några sedlar af ringa valör, rättade den girige, en och annan liten tesked af silfver, o:skad och tunn som ett löfblad, en och annar Blosa af messing med matt förgyllning, utan något synnerligt värde, som ni väl kan förstå, men dyrbar såsom minne af någon vän, dyrbar för mig sjelf, fast utan ringaste värde för någon annan. sOch sedan ni tagit dessa saker ur er kista. ..?2) Går jag bort med dem och gömmer dem på något ställe.n Och detta gömställe kan ni naturligtvis ej få reda på, sade Malm, ty sömngångaren har vid sitt uppvaknande intet minne af hvad han gjort under natten. Så är det, oh! så är det!s mumlade pro centaren doft mellan tänderna, i det han tryckte naglarne så djupt i fingrarne att blod kom ut. Men när ni vaknat, har ni då noga genomsökt ert hus, i fall ni derstädes skulle ha gömt era saker? Jag har genomsökt allt, nerifrån källar golfvet ända upp till takåsen, men förgäfves, alltid förgäfves! Ni är då öfvertygad om att ni går ut, kanske långt bort från er oL