Och anger honem icke ! aplag vet hur han kommer och hur hah rl ? Och ni hindrar honom icke i hans brottsliga förehafvande? Jag kan icke ange honom, jag kan icke hindra honom, ty tjufven ... Tjufven . ..? Är jag!, Ni?n Jag! ingen annan än jag! skrek kommissarien med en förtviflan som ingen penna kan uttrycka. Klockaren reste sig ovilkorligen från soffan och stirrade på sin gäst. Ville väl denne drifva gyckel med honom, eller var det en galning han hade framför sig? Men gycklet dansar ej på en så förvriden mun och ler icke ur så ihåliga ögon. Så dansar och ler endast vansinnet. Efter en stunds den pinsammaste tystnad tog kommissarien åter till ordet. Min herre är läkare ? sade han med återhemtadt lugn. Visserligen anlitas jag ofta såsom läkare, svarade Malm, som icke kunde begripa att lugnet så hastigt kunde följa på stormen. Har min herre någonsin haft under sin behandling folk som går i sömnen ? Ah! utropade Malm, som nu först fann lösningen på gåtan. Kommissarien upprepade sin fråga. Aldrig, svarade Malm; men mycket har jag hört och läst derom. Ni. känner då inga medel mot denna rysliga olycka? frågade kommissarien, vridande sina händer. Jag har hört att man lägger våta lakan på golfvet framför sängen, ty när sömngångaren sticker fötterna på dem, brukar han vakna. Jag har lagt våta lakan nedanför min säng, men det hjelper inte. .. Afven har jag hört, yttrade Malm, att man använder narkotiska medel; men dessa äro farliga, mycket farliga att vänja sig vid.