Herr kommissarien har säkert varit mycket sjuk, yttrade Malm, sedan han bedt sin gäst stiga fram och sitta. Är det mig möjligt att få tala några ord i enrum med herr Malm ? var den fråga, hvarmed kommissarien besvarade klockarens. Det är det visst, herr kommissarie. Och ingen lyssnar på oss härinne ? Ingen ... min hustru och mitt arbetsfolk äro sysselsatta i trädgården., Och ingen skall störa 0ss? Nej... men var god och stig in i mitt lilla skrifrum, så kunna vi vara fullt säkra att få vara i fred. Malm förde sin gäst in i skrifkammaren och stängde dörren efter dem. Värden och gästen togo plats bredvid hvarandra på en liten soffa. Jag har blott sett och högst litet talat med herr Malm, började kommissarien; men jag har hört så mycket mera, och hvad jag vet sannt vara är att herr Malm är en hederlig och rättskaffens man. Ett godt vitsord äfven från en dålig menniska smakar aldrig illa, om man också. föraktligt låtsar dra på munnen deråt. Ett dåligt vitsord från samma person kan man visserligen sätta sig öfver, men nog smakar det sednaresämre än det förra. Ofta nog är menniskan mindre tacksam mot de goda för det goda de göra, än mot de onda för det onda som de icke göra. Jag hade med tanken på min ålderdomp, återtog kommissarien, i tid samlat en liten förmögenhet, ty jag vetingenting bedröfligare än en ålderdom i armod., ; Nå väl? För tvenne månader sedan motsåg jag med lugn mina kommande dagar och alla de vexlingar de kunde bära i sitt sköte... men nU . D i Men. nu ? Nu är utsigten förmörkad och snart har jag ingenting att lefva afl Kommissarien drog dervid en suck, lika