Aftonbladet – 19 januari 1856, sida 3

med behofven. Då de ryska och finska kusterna allt sedan krigets början varit blokerade, har Sverge, med afseende på den derstädes bedrifna handeln, icke haft några af neutraliteten föranledda egendomliga fördelar, eller några andra än dem som tillfallit alla de makter, hvilka icke stått i öppna krigsförhållanden till Ryssland. De fördelar man således velat tillskrifva neutraliteten befinnas vid närmare eftersinnande vara inbillade, och vår mMerkantila ställning hade varit lika lysande, vare sig vi varit eller icke varit neutrala, vare: sig vi varit i fred med Ryssland eller med främmande subsidier fört krig mot nämde land. En frigörelse från en i detta afseende temligen allmän fördom medförer fördelen att man utan några af materiella undseenden åstadkomna förhinder kan betrakta de .verldsbetydelsefulla frågorna ur deras ideella oeh moraliska synpunkter. mmm nn nn nn rr Sn nd Cobden om kriget. Våra läsare ha redan länge haft sig bekant Richard Cobdens ihärdiga opposition mot det nu pågående kriget. Den utmärkte kämpen för handelns frihet har derigenom hardt när förlorat den ofantliga popularitet, som han. hade förvärfvat i striden mot spanmålslagarne, en strid deri han hade allmänna opinionen lika enhälligt för sig som han nu har den emot sig. Cobden låter sig dock icke deraf bekomma. Han är allt jemt lika outtröttlig i sitt .krig emot kriget. Vi nämnde i går i korthet, att han i dessa dagar wutgifvit en flygskrift i ämnet, kallad What next and next? (Hvad skall ske härnäst och härnäst?). Författaren förutskickar den anmärkningen att de allierades förluster i döda och sårade äro nästan lika stora som de, hvilka Napoleon led på slagfältet för att sätta sig i besittning af Moskwa, och att, detta oaktadt, Sebastopol ännu icke helt och hållet är i de allierades händer: Han öfvergår derpå till en mängd hypoteser öfver krigets sannolika och möjliga gång och öfver de vilkor, som kunna blifva lagde till orund för ett fredsslut. Derpå inlåter han sig. på en statistisk utredning af Rysslands bandel och allmänna läge och skildrar ryska folkets stämning och sinnelag såväl i reliiöst som i politiskt hänseende. Slutet af ins arbete utgöres af några engelska regeringen meddelade råd, af hufvudsakligen följande innehåll: Hr Cobden tillstyrker fram;r allt; att så snart som möjligt hvarje britisk soldat måtte dragas tillbaka från det ryska området, hvars invasion han anser för ett groft politiskt och strategiskt fel. Nu, menar han, kunde man utan vidare förluster och vidare vanära aflägsna den britiska hären från rysk jord, hvilket kanske icke när som nelst skall blifva händelsen. Hvad derpå anir fredsvilkoren, så skulle han icke tillmäta den ringaste vigt åt alla de löften, hvilka Ryssland afgåfve såsom garanti för framtiden, enär edan i blotta ordet garanti ligger den bemärkelse, att man fordrar ännu cn ytterligare borgen för uppfyllandet af ett kontrakt från den parts sida hvars redliga vilja eller krafter man misstror. Man förer nu krig mot Ryssland, emedan det på wienerkonferenserna icke ville gå in på, att på papperet lofva att skränka sin sjömakt i Svarta hafvet till fyra. linieskepp, ett motsvarande antal fregatter och transportfartyg. Ungefär detsamma eller åtminstone något dylikt fordrar man nu af Ryssland; en sådan förnedring borde man nock icke sträfva att påläigga en stormakt. Man yrkar på antagandet af vilkor, som man ke skall kunna tilltvinga sig förr än Ryssnd gjort det yttersta motstånd som står i ;ss förmåga, och hvilka, om de ernåddes, ulle erbjuda blott ett minimum af fördelar. Vidare skulle hr Cobden, om han vore i den uärvarande regeringens ställe, återvända till den politik, hvilken regeringen, enligt hans förmenande, vid underhandlingarnes början inslog, i det de vände sig till Tyskland och Österrike såsom de länder, hvilka stå den hotande faran närmast och äro de enda som vore i stånd att förhindra Rysslands framträngande mot vester. Ty om Tyskland och Österrike lemna dörren öppen, så är det för England on fåfäng sträfvan att vilja tillsluta den. Men sedan de första underhandlingarne i Wien har Europas geografiska läge ej blifvit förindradt, och om Ryssland och Österrike då intogo en vigtig ställning, så äro de relatift mäktigare nu, i det de öfriga makterna genom kriget blifvit försvagade. Om fientligheterna fortfore ännu ett par år och nämnde båda. länders fred derunder bibehölles, så skulle deras vigt i den europeiska politikens vågskål ännu mer tilltaga. Den föreställninzen, att Österrike, Preussen och Tyskland skulle i det närvarande kriget sluta sig till vestmakterna, måste man alldeles öfvergifva; lock finnas skäl till det antagande, att vestakterna. kunna räkna på Tyskland såsom på ett bålverk mot Rysslands angrepp. Om ngelska regeringen. har. allvar med sitt påstående, att hon anser: Ryssland farligt för len europeiska jemnvigten, så borde han väl cke. blott till, Tyskland utan. till alla fastandets stater, små såväl som stora, aflåta uppmaning att sammanträda till en union, genom vilken möjligheten af en fientlig handling ån den gemensamma fiendens sida blefve vebyggd: Men lyckas det henne icke att bringa letta till stånd, så bör hon väl vid mognare öfvervägande inse, att hon hyst öfverdrifna farhågor i afseende på Ryssland, samt öfverfva den donquixotiska inbillningen, att hon strider för Europas frihet. Efter fredens återställan ie synes Cobden en allmän inskränkning af de europeiska örlogsflottorna vara ganska rådlig. Uti slutet af en mot Cobdens flygskrift ktad artikel. sammanfattar ,Times, deccsa