Aftonbladet – 19 januari 1856, sida 2

larne till nedre Donau... och jag bar måhända här uteglömt åtskilligt. Se der listan på ryska inkräktningar under den korta tidrymden af 50 till 60 år; och när man betänker, att alla dessa rof endast förmått reta dess ärelystnad, vare sig på den europeiska sidan eller på den asiatiska, när man betänker, att på samma gång det omgifver sig med en ogenomtränglig hemlighet, visar sig dess hand på alla rum, än beväpnad, än utösande guld och ordenstecken, utkastande sina nät (såsom på Norges kuster) och nästan öfverallt besoldande spioner, när man — jag upprepar det — betänker allt detta, är det omöjligt att icke i Ryssland se en inkräktare till sin natur, en inkräktare till profession. Man resonnerar med denna makt, som om det vore af misstag, af brist på logik och omdöme som den framhärdar i fullföljandet af Peter den store3 och Catharinas politik; men tror man väl, att Peter den store och Catharina endast ur egna hjernor tagit sin politik? De ha egentligen tagit den ur ryska folket. ..Det är der som källan till denna-politik måste sökas. Och häruti ligger — utan att taga i beräkning czarernas ärftliga högmod — det stora hindret för freden, helst som fråga är om ett folk, som egentligen ej kan angripas annat än på gränserna, som kan repliera på is och snö, och bakom hvilket ännu en verld öppnar sig. Man säger, att Ryssland grymt lider i sin militära befolkning, i sin allmänna befolkning, i sin adel, i sitt åkerbruk, i sina finanser, 1 sin handel. Enligt min tanke, bedömer man härvid denna makt för mycket efter europeiska idger, och jag anser Ryssland icke ännu nog slaget på alla de punkter jag nämnt för att det på sådana grunder skulle underkasta sig, jag vill ej säga ett uppgifvande (ty så långt skall denna makt aldrig gå) utan blott och bart en obestämd inskränkning af sin häfdvunna politik. Jag är derföre ej så lycklig att kunna tro på freden, och jag vill ej börja tro deruppå förr än jag får se ryska anfallssystemet betraktadt så som det bör betraktas, nemligen såsom ett anfall emot Europa, och såsom ett sådant tillbakavisadt, om ej af hela Europa, åtminstone af en så betydande del deraf, att återstoden ej behöfver upptagas i räkninsen. : Allt sedan traktaten med Sverge afslutades, sysselsätter allt hvad som kommer från det hållet i högsta grad uppmärksamheten. Man väntar af händelserna kommentarier till texten och till dennas verkliga mening. . Så har man begärligt emottagit underrättelsen om att er krigsminister, hittills frikostig i fråga om aniskedsansökningars beviljande, numera afslår dylika, samt att befälhafvaren för norska kontingenten blifvit kallad till Stockholm. 4. H.