Aftonbladet – 19 januari 1856, sida 1

skalden med sitt böljande silfverskägg sitter, lefnadsmätt, stödd mot sin harpa, och betraktar det af honom påtända ljuset, vid hvars utbrinnande, efter nornornas dom, äfven hans lefnadslampa skall slockna. Koloriten är något saftigare än i hr Malmströms närmast föregående arbeten. Hr Anderssons Johannes i öknen saknar prägeln af en helgjuten komposition. Det är för öfrigt helt och hållet en genretafla med några rätt täcka partier, men ingen historiemålning. . För. konstnärens sinne har sväfvat åtskilliga reminiscenser från Thorvaldsens berömda gafvelgrupp på Fruekirken; men huru oändligt vulgariserade ha icke Thorvaldsens farisger och hansqyvinna med barnet här blifvit Landskapet är hållet i en mycket osäker con och saknar all bestämd orientalisk karakter. Hr. Vordenbergs Interiör från Dalarne vittnar icke om några framsteg och saknar origmalitet. Det förefaller betraktaren att han set det hela tusen gånger förut, och de båda bärnen äro alldeles kopierade efter Wickenbergs bekanta franska interiör. Hr Zolls genretafla, framställande en moder med: sitt barn, är målad med en mycket delikat pensel. Hr Jernbergs nya genretafla, interiör med en otäck huslig scen, är till hela uppfattningen och framställningen lika rå och oskön som samme unge konstnärs Loke och Sigyn, men röjer icke så. obetydlig teknisk skicklighet. : De norska målningar, som i konstföreningen förekommit af M. Mäller, Gude och Eckersberg, höra icke till dessa konstnärers bättre arbeten. Den, som ser Eckersbergs af konstföreningen inköpta Madeiralandskap och erinrar sig några af hans vackraste norska fjellandskaper, skall knappt kunna tro, att det är samme konstnär. Professor, Molins utmärkt vackra neapolitanske vattenbärare, hvilken staty utförd i gips konstföreningen inköpt, återses af hvarje konstvän med det Nifligaste nöje. —— Cå i. Under sistlidne sommar förspordes den. nyheten att en svensk affärsman 1 Nirnberg för