Aftonbladet – 17 januari 1856, sida 1

hala sig ner på armarne samt derefter försvinna 1 skogen, Andra hade vid annat tillfälle sett samma hvita gestalt komma från skogen, klättra upp till altanen och sedan försvinna in i huset. Hvilken annan kunde väl denna hemska gestalt Vara än Hin Onde, som nåttetid besökte sin själafrände, antingen för att dela vinsten med Konom, eller också kanske för att sjelf. lik mångetl! annan fattig satan; låna sig pehgar möt pant, Hvilket sednare ansågs troligare, emedan kommissärien icke gjort rig känd för att dela med någon. Äfven detta rykte nådde procentarensöron, I början smålog han deråt. ; Men: snart började han synas dyster och grubblande, snäste ofta sin gamla hushållerska .och kunde ibland hela långa stunden spänna sina skarpa ögon i den fattiga gumman; så att hon, trots sin mångåriga vana vid hans sällskap, nästan dignade af förskräckelse. Misstänkte han möjligen att Hin Ondes visiter: endast gällde henne och att det följaktligen vär hon :som satte hans: goda namn och rykte på spel? En dag kallade hanshenne upp till sig. Hur länge har nw Sara varit i mitt hus ? frågade han. f Nästa höst bör det vara: jemt trettio år. svarade Sara. n ? Sära är nu, som jag tror; min enda lefvande slägting Så är:det. Minmoroch Saras voro systrar, och följaktligen äro vi köttsliga kusiner. Ja visst, instämde hushållerskan något öfverraskad af Kömmissariens slägtminne. Sara har den 8orgfriaste framtid för sina ögon, ty om jag dör, blir Sara min enda arfvinge. .. Jag lemnar, gudnås, ej stört efter mig, men det bör dock bli tillräckligt föten så. ordentlig och bhushållsaktig gqvinna som hon. 0 fr Kommissarien trör då att jag skall öfverlefva honom ? ; Nog är det möjligt. Men inte troligt..: Kommissarien är bara femti år, stark och vid den bästa helsa...