Aftonbladet – 17 januari 1856, sida 1

lika myoket fruktad som han förut varit ha. ul Detta visste han också; men, icke nöjd med denna nya glahs åt Håns namn, köpte Han sig till yttermera visso ett par ofantliga döggar, dem hån utposterade på hvardera sidan om grinden öeh, märkvärdigt nog; äfven födde ordentligt, utan att fordra annat af dem än att de skulle skälla på alla söm gingo förbi och äta upp alla som i skymningen vågade sig Hans gård för nära. Vv i Hans första göromål om morgnarne var att besöka denhä Nifvakt merändelsi deiförhoppning, att de redan fått sin frukost uta? husbondens eller hushållerskänstillgörande, Hvilket hade kunnat. bespara hönom åtminstone en dags hundkost; men deritia förhöppning blef dock ålltid gäckad, ty tjäfvarne äktade sig visligen för att våldgästa hos en proeentare, Som äfven lånade ut pengar på bössor med kuloroch krut. De funnos dock som åtminstone om dågen vågade sig till honom, nemligen folk? som behöfde lånanpenningar; och hvad fråga väl sådana -mehniskor efter ett par doggar, hvilka No RO ee för öfrigt knappast kunnat :klösar dem: värre rän deras husbonde gjorde! Iypail Ingen insläpptes dock som icke förut genom den tillslutna porten framskrikit sitt namn och sitt ärende och förrän kommissariens: eget öga genom ett hål i porten noga mönstrat den sökande. ; Han fortfor ännu att låna ut pengar mot pant, ty det hade vårit för tråkigt ått?bo på landet utan någon sysselsättning: f Också betraktade han detta mera för ett nöje än som någon egentlig affär, ehuru procenten, två skillingar på riksdalern i veckan, alltid förblef densamma. Bland rykten, som voro i omlöpp, angående mannen i röda huset, vär äfven det att ban vore. svartkönstnär eller trollkarl och såsom sådan naturligtvis i mycken nära beröring med onda makter. Menniskor, som någon gång af en händelse nattetid. råkat ströfva förbi hans enstaka gård, bedyrade vid allt hvad heligt vore att de sett jen hög hvit gestalt Visa sig på den der altanen vid röda husets östra sida och från denna