Aftonbladet – 16 januari 1856, sida 4

Red. har mottagit följande uppmaning till allmänheten att lemna något understöd åt en här afliden finsk veterans efterlemnade, i nödställd belägenhet varande familj. Genom företedda intyg har red. erfarit, att den aflidne varit i svensk krigstjenst uti 45 år, först vid finska artilleriet, sedermera vid Westmanlands regemente, att han deltagit i flera fälttåg och träffningar, varit i krigsfångenskap samt erhållit silfvermedalj för tapperhet i fält. Den från pastorsembetet i finska församlingen insända uppmaningen har följande lydelse: Ibland de första offer, som koleran hösten 1854 här skördade, var en afskedad, ålderstigen militär, som tjent med utmärkt tapperhet i 45 år, hvilken efter skiftande öden inflyttade till hufvudstaden 1847 och, såsom född finne, inskrefs i Finska Nationella församlingen 1853 samt blef anställd såsom materialförvaltare vid muserbyggnaden; hvilket uppdrag han för sin höga ålder såg sig nödsakad afsäga sig efter 6 år. Han var familjefar och efterlemnade vid sin död enka och tre oförsörjda barn; men han var ock utfattig i lifstiden och lemnade således de efterlefvande uti en ganska beklagansvärd belägenhet. Denna har sedan icke förbättrats, utan fast mer förvärrats och är isynnerhet nu högst tryckande, i anseende till de stegrade priserna på lifvets oumbärligaste förnödenheter, så att den nödställda enkan måste ut på barmhertighetens åker att försöka plocka något ax till till sitt uppehälle, då alla andra hjelpkällor äro för henne förtorkade. I det längsta har hon sökt hålla sig inne, vid tanken på den stora mängd, som plockar på detta åkerfält, och stridt mot nöden, men den har blifvit henne öfvermäktig; och under denna makt måste hon med undergifyenhet böja sig och