Vore detta verkligen motivet till kommissionens beslut, förefaller det besynnerligt, att mera afseende fästats på resandes, än på stadens egna invånares fördelar. En mängd af desse, som under loppet af nio månader om året varit tvungne att inandas stadens förskämda luft, skynda vid sommarens annalkande till landet, för att der uppfriska sina förderfvade respirationsorganer och i någon mån återställa en helsa, som blifvit förstörd genom stadens osundhet. Men förgäfves fly dessa arma menniskor hus och hem, för att få andas i Guds fria natur. Sådant förbjuder drätselkommissionen. Och har sådant verkligen varit dess afsigt, så har den i sanning lyckats öfver all förväntan. Doften af dess visHet kännes på hela mils afstånd. Då vi nu gå att anropa domstolens bistånd att befria oss från det lidande som drätselkommissionen påtvingat oss, vilja vi framställa de rättsgrunder, på hvilka vi stödja ett sådant yrkande. En princip, hvarpå möjligheten af samhälle hvilar, — är att hvar och en enskilds frihet måste inskränkas så att andras dervid kan bestå. Sålunda eger i ett ordnadt samhälle väl hvar och en fri dispositionsrätt öfver sin egendom, dock icke så att andra menniskors lif, helsa eller egendom derigenom tager någon skada. I detta afseende finnas mångfalldiga stadganden. Man egert.ex.ieke rätt att utsätta förgiftade ämnen, icke heller fotanglar, fallgropar m. m. å sådana ställen, att menniskor deraf kunna lida skada. Likaledes måste sågverksegare hålla spånkista, på det icke grannarnes vatten och stränder må förderfvas. Vidare hafva städ:rnas styrelser ansett sig berättigade påbjuda en mängd åtgärder i sanitärt hänseende. Till och med Stockholms läns styrelse har funnit det icke vara sig otillständigt stadga vite för den händelse att något af Fjäderholmsgodset vräkes i sjön. När 1734 års lag stiftades, var begreppet vädergift ännu så litet utbildadt, att något ansvar för den, som förgiftar och förpestar luften, icke der finnes uttryekligen stadgadt. Men af denna omständighet tro vi icke den slutsats kunna dragas att det står hvar och en fritt att efter behag förderfva luften, utan afseende å det lidande derigenom tillfogas en mängd andra personer. Ansvar finnes för den, som sår vildhafra och ogräs i annans åker. Förbud finnes mot åtgärder som förderfva vatten och stränderna vid sjöar och vattendrag. Finnes det icke någon rättighet hos samhället att förhindra enskildas tilltag att förgifta luften ? Luften, detta ämne, som för hvarje lefvande är det vigtigaste momentet, och hvilket man icke kan undvara några ögonblick, utan att i och med detsamma upphöra att existera — detta element skulle det stå en hvar fritt att förderfva och skadliggöra, utan att statsmyndigheten skulle kunna sådant förhindra. Att förgifta luft skulle vara ansvarsfritt, då det är med strängt ansvar belagdt att förgifta andra ämnen. Att förskämd luft lika säkert kan skada och döda som fasta och flytande gifter, är numera ganska fullständigt bevisadt. Och af kolerans annaler kan till öfverflöd erfaras att dödligheten varit störst å de ställen der smuts och osnygghet herrskat. På grund af hvad vi sälunda anfört få vi anhålla om laga kallelse oeh stämning å Stockholms stads drätselkommission, att å nästa i Danderyds skeppslag infallande vinterting genmäla å följande våra påståenden: 1:0) att kommissionen måtte fällas till laga ansvar för det den, genom att å Fjäderholmarne upplägga latrinorenlighet och andra afskräden samt derstädes utöfva poudrettefabrikation, förderfvar och förpestar luften å våra egendomar; 2:0) att kommissionen måtte åläggas vid verkande vite att berörde orenlighet och fabrik skyndsamligen bortflytta; 3:0) att kommissionen måtte likaledes vid vite förbjudas att vidare till Fjäderholmarne afföra och der upplägga orenlighet; samt slutligen 4:0) att kommissionen måtte åläggas ersätta rättegångskostnaderna i målet. Fri och öppen talan förbehålles. K. Åkerhjelm, J. A. Zetterberg, egare af Skärsätra. egare af lägenheterna vid Lidingöbro. S. U. Palm, L. ÅA. Ekmark, egare af Täcka Udden egare af en deli Rosenbill. på K. Djurgården. M. W. Nordvall, C. J. Rosengren, egare af Brevik. egare af Mölna. J. L. Sjögren, Jacob de Ron, egare af Kottla. för Johannisberg. Enligt fullmakt författadt af : G. Cederschiötd, Registrator i K. M:ts justitiserevisions-expedition. Målet är utsatt att förekomma vid Ensta ting den 29 i denna månad.