Aftonbladet – 16 januari 1856, sida 2

— Engelska tidningar berätta att fru Jenny Lind-Goldschmidt och hennes man den 5 dennes varit inbjudna till Windsor och der inför drottningen och hofvet utfört musik, hvaribland nämnes en aria ur Skapelsen, sjungen af fru Goldschmidt, ett solostycke för piano af Mendelssohn Bartholdy, speladt af hr Goldschmidt, Recueil de Mazourkas af Chopin, arrangerad för sång och piano af Goldschmidt, sjunget af fru Goldschmidt. — Göteborgs Handelstidning meddelar efter en fransk tidning följande smickrande omdöme om den unge svenske violinisten hr Backman från Göteborg, som, efter att ha utbildat sig i Brässel under den berömde violinisten Leonards ledning, nu sednast uppträdt på en konsert i Lille: En utländsk konstnär, hr Backman, svensk violinist, som musikaliska föreningens omtänksamma direktion engagerat för denna konsert, har vunnit dagens pris. Då vi sågo honom blygsamt framträda till orkesterpulpeten, voro vi, för att tals uppriktigt, icke utan farhågor. Denne artist, som utan tvifvel åtnjuter ett godt konstnärligt anseende i sitt fädernesland, är ännu ieke särdeles känd i Frankrike, der han ej kunnat gifva mer än några få konserter; också fruktade vi för hans räkning publikens minnen af andra konstnärer och jemförelser med dessa. Han hitkom nämligen omedelbart efter systrarne Ferni till en stad, der Sivori och Leonad skördat så stor framgång, och der alla musikvänner hört Vieuxtemps, Herman, Konski, Allard, Bazzini och så många andra artister af första ordningen. Men hr Backman — vi skynda att förklsra det — var så långt ifrån att lida något genom jem förelser med dessa, att han tvertom genast höjde sig i allmänhetens omdöme till sina föregångares ståndpunkt och slutade med att vinna samma bifall som de, det vill säga ett entusiastiskt. Hr Backman eger i sjelfva verket alla de egenskaper som utmärka de stora mästarne; man igenkände hos honom Leonard: lugnt inspirerade spel, Vieuxtemps jemnhet och sä kerhet, Bazzinis hänförelse; i de båda styeken, den svenske artisten spelade, ådagalade han hela kraften af sin rikt utrustade natur, hela lättheten, behaget och mjukheten hes sin stråke. Han utförde Leonards musik såsom Leonard sjelf, Paganinis musik såsom Paganini och lekie med de benigaste svårigheter med sällsynt lätthet eeli obestridlig öfverlägsenhet. Publiken, som i början mottog honom med ett: visst misstroende, åtnöjde sig ej heller med att-applådera efter hans stycken, utan egnade honom en särskild? hyllning, då han för andra gången framträdde till! orkesterpulpeten. Det återstå oss blott att uppriktigt lyekönska hr B. öfver en framgång som såj gynnsamt inviger den artistiska resa, :hvilken han! utan tvifvel ämnar företaga i vårt land, der hans; vaekra talang, enligt hvad vi nu kunna försäkra honom, skall röna ett värdigt emottagande. nn — Öresundsposten berättar, att en mängd; med salt, sydfrukter m. m. lastade fartyg.) som varit destinerade till Ryssland, men une der blokaden hållit sig stilla i svenska och! danska hamnar, efter de franska och engelska flottormas bemsegling gått in till Reval! och Helsingfors. ; RStERENse-ceteRee — Nya Vermlandstidningen berättar efter! bref från Nordmarks härad, att stora syndafloder af bränvin inströmma öfver norska! gränsen i häradet, och zcett i stället för den) gamla förderfiiga husbehofsbränningen råder ett ännu förderfligare kroglif i hvarje gård. ee Hvad år en svensk länsman? En insändare i Skara tidning för den) 12 Januari, som uppställer denna fråga, ytta rar dervid följande: Denna måhända nog indisereta fråga hade man trott sig få besvarad i nyss utkomna Kongl. Maj:ts nådiga instruktion under den 10 Nov. 1855o. Ja; den besvaras sannerligen denna fråga, men på ett sätt, som icke kan stå tillsammans med tidens kraf eller med den föreställning, man gjort sig om den förändrade ställning en länsman i vår nuvarande upplysta tid bör äga. Instruktionen är helt kort — är sammanskrifven i 7 små paragrafer — måhända tämmeligen fullständig i afseende på utstakandet af en länsmans skyldigheter; men huru fast månne sitter denne tjenstemsa — folkets närmaste man och dess förste rådgifvare, ordningens förste upprätthållare och allmänna åklagaremakteas förste utöfvare, i sin tjenstesadel? Jo nätt opp lika fast, som hans höghet landshöfdingens betjent; ty 67 4 af nådiga instruktionen för landshöfdingarne i riket af ofvanbesagde dato stadgar uttryckligen, att när vKonungens befallningshafvande finner sig icke vidare för länsmannen hafva förtroende, denne må från tjensten alldeles skiljas., Före den 10 November 1855 ansågs i saknad af bestämd lag, men på grund af lagens anda och mening, en länsman icke kunna godtyckligt, eller utan dom eller :ransakning afsättas. Men huru är förhållandet nu och hvad säger den nya lagen? Reflexionerna öfver slik, ny, mot tidsandan stridande lagstiftning göra sig sjelfva. De voro de minst angenäma på det gamla året för, ehuru nu mera gudilof ieke vidkommande en — f. d. länsman. — Uppenbarelse af associationsandan i Skara. Man läser i Skara tidning följande till ortens herrar och damer utställda cirkulär: På sednare åren har man hört en temligen. allmän, mera än förut spord klagan hos medlemmarne af det täcka könet öfver tandvärk och rheumatism i hufvudet: Hvad kan vara orsaken till denna sanI ning? Jo edisputabelt — äro dertill vållande de på sednare åren begagnade s. k. -Kyss-mej-hattarna — modehattar .från Paris, hvilka icke betäcka hufvudet oeh hjessan, de der lemnas alldeles bara uti alla slags väder oeh vindar, utan hänga i nacken, ju längre ERA ECM OA SER RS RONNA