Aftonbladet – 16 januari 1856, sida 1

idkare i Sverge som trognast följt eller kört med sin tid. Deras ekipager kunna fullt ut jemnföras med de bästa inom hvilken som helst af Europas hufvudstäder. Dock, det är sannt, vi få icke heller glömma följande onekligen välgrundade yttrande af en landsman i Paris: Säga hvad man vill om Paris företräden framför vår hufvudstad; men bättre spelkort än i Stockholm finnas icke uti hela verlden. Men återvändom till vagnen på Ensta gästgifvaregård. Ur denna vagn stego tvenne fruntimmer, hvilkas toilett fullkomligt motsvarade det präktiga ekipaget. Det ena af dem hade för ansigtet ett grönt, för blicken ogenomträngligt flor; och det andra, som visade sig utan slöja, hade ett täckt och sorglöst ansigte. Den obeslöjade --bad att få tala med gästgifvaren och följde derefter sitt sällskap in i ett af gästrummen. Inkommen idenna kammare, drog den beslöjade damen floret från ansigtet och skådade omkring sig med tårfyllda ögon. Marie,: Marie ! ropade hon, här i denna kammare, som du ser, låg jag sjuk för tre år sedan s.. O min Gud! om jag kunde ur mitt lif: utplåna dessa tre år och blifva sådan jag var när jag första gången stod här med min fattigdom, min värnlöshet, men med mitt rena oförderfvade hjerta! Hvilken barnslighet!, anmärkte hon som kallades: Marie; men tyst, det kommer någon i farstun. Innan dörren öppnades, var det gröna floret ånyo nedfälldt. Den unge gästgifvaren stod nu i kammaren. Herrskapet har behagat fråga efter mig,, sade han; på hvad sätt kan jag vara till tjenst?2n Damen med floret drog hastigt en flik deraf något åt sidan, så att hennes ena öga blef fritt, men lät den lika hastigt falla tillbaka. Vi ha åkt en lång vägn, svarade Marie, och hettan är odräglig ... Finns här något att läska sig med?