Aftonbladet – 16 januari 1856, sida 1

dalag bönföll om att de obetydliga gåfvorna icke måtte varda försmådda. Allt det der är godt och väl, sade klockaren med handen bakom ena örat; men jag vet just inte om vi kunna mottaga den der herrligheten. G År du tokig, Malm ! ropade hustrun; profvande på sig den ena munderingen efter den andra; skulle jag inte mottaga hvad som gifvits af så godt hjerta och som passar så väl till min växt Visserligen smakar det godt, svarade mannen, bitande i en ananas; det smakar så godt som om -det blifvit plockadt från sjelfva det förbudna trädet. Klockaren tänkte på den stora granna våningen vid: Regeringsgatan, Unga qvinnor, om de vilja fredas från anmärkningar och prat, böra bo som snäckan i sitt skal, som smycket i sin pappask. Bo de något beqvämare, så är det redan som det kan; bo de mycket beqvämt, då är det som det inte gerna kän. Häraf följer ju, att man borde bygga celler äfven åt dygden, Men: frågas billigt: hvem skall då bo i salongerna? Malm och hans hustru : omtalade hvarken för Petter Alm eller för någon annan Aurora Dillnaus nyauppenbarelse. Några veckor efter denna stockholmsresa, höll på Ensta gästgifvaregård en ståtlig herrskapsvagn med tvenne eldiga korpsvarta hästar. ; På den tiden var skilnaden mellan cherrskapsoch hyrkuskvagnar ofantligt stor. Mången torde ännu erinra sig de s.:kabagarbodarne,, hvilka rullade så tungt på de usla gatorna, med möda framsläpade af ctt par tomma hästar och en drucken kusk. Nu ser man i Stockholm knappast andra än-herrskapsvagnar, men nästan alla bland dem äro hyrkuskarnes. Man kan derföre nästan sä att Stockholms khyrkuskar äro de indusker