Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 2

bara för att få ditt ansigte anständigt allvarsamt, skola de nog veta klämma till dig vid tjenligt tillfälle: Det är de högförnäma och mäktiga blott som fritt och ostraffadt kunna småle åt alla. Än de rika då? Få de inte göra allt hvad de behaga? Jo, det få de visst och de underlåta icke heller att göra det; men ett böra de likväl akta sig för, och det är att småle mot folk som helsar på dem, ty då kommer en vacker dag samma folk till dem för att låna penningar, och det är det enda som generar dem här i verlden. De undra väl hvad det är för en kavaljer som hon fått i dag, tänkte klockaren med blicken på sin visserligen snygga men något grofva rock. Är mamsell qvar vid teatern ön? frågade Malm, under det de gingo tillsammans, Nej, jag lemnade den för ett år sedan. Således hade icke heller mamsell någon trefnad på teatern ? Ack nej! svarade hon; kanske, om jag i tid kommit till en teater med en bättre direktör, att jag kunnat fatta någon kärlek för denna vackra konst och blifvit något för densamma, men den teater, vid hvilken jag så ung blef anställd, var under all kritik, och derföre gickidet slutligen med cn som det gick,p Hur gick det då? frågade Malm, nyfiken att veta något om den stores, öde, Stollengrens teater upplöstes och hans trupp spriddes åt olika håll. Samma afton dengaf sn sista representation, kom mamsell Lova i den häftigaste ordvexling med sin fader. Hon påstod nemiigen att han hade härmat Lars Hjortsberg i Tartuffe och detta gjorde honom ursinnig. Han försköt sitt eget barna och blef sedan påre noble vid Sjövalls teater. Än fiu Stollengren ? Hon hade dött året förut. Hon dog af