Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 2

FA TUPSMIEN Si at OD TR ARN nn Le Nords Pariserkorrespondent meddelar följandebeskrifning på kejsarens sätt att på nyårsdagen emottaga diplomatiska kåren: — — Man hade öfverenskommit om att vid detta tillfälle icke något tal skulle hållas. Monsignor Sacconi, påfliga nuntien, som aldrig talar annat än extempore, har emellertid velat hålla ett tal, hvaruti han midt ibland ganska skrufvade fraser insmög några fredstankar och fredsråd. Kejsaren har naturligtvis i sitt svar varit nödsakad att följa nuntien på denna terräng, men det skedde i ytterst sväfvande och föga upplysande ordalag. Lord Cowley dolde illa sitt missnöje öfver nuntiens beteende. Under det de främmande ministrarne defilerade förbi, affekterade Louis Napoleon gifva en olika färg åt sitt sätt emot hvar oeh en: ibland dem. Han var hjertlig med engelske ministern, smekande i sitt sätt emot den Österrikiske. Till Sardiniens minister sade han: Jag räknar på er nations tapperhet; försäkra er konung om att han under alla omständigheter kan räkna på mig och Frankrikea. I hög grad varma voro de ord han ställde till svenska ministern: Jag är förtjust öfver den traktat som vi med hvarandra undertecknat; den är lika mycket värd som en armå af 100,000 man; säg er konung huru lycklig jag är att se återknytas Sverges gamla förbund med det kejserliga Frankrike. Vändande sig derpå till danske ministern, yttrade han: Våra förhållanden med hvarandra stå på en god fot; jag hoppas att de snart komma att stå på en ännu bättre. Nu kom ordningen till neapolitanske ministern. . Som ni vet, är markis Antonini döf och har alltid sin lur med sig. Då han såg att kejsaren närmade sig för att tilltala -honom, satte markisen sin lur för örat. Kejsaren åter höjde rösten med märkbar affektation och sade: Hr markis! Jag är ledsen öfver att våra båda hof alltid äro oense Hr Antonini begagnade :sin döfhet såsom förevändning att låtsa icke ha förstått Louis Napoleons ord och började fråga efter kejsarinnans helsa. Denna händelse har, som bekant är, förorsakaten viss rörelse inom diplomatiska kåren. Kejsarens tal till preussiske ministern har varit förbehållsamt och utan några häntydningar på den nuvarande olikheten i ställning emot Ryssland.