Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 2

föargelse när hon hörde att fru Erikson fått tjugo applåder för en rol, i hvilken hon blott fått tio... Men här bor jag, herr Malm, varså god och stig upp... det är bara en enda trappa. I den vackra tamburen visade sig en den finaste kammarjungfru, som för de inträdande uppslog dörrarne till salongen. Den präktiga värdinnan gick förut genom flera rum, följd af sin gäst, hvilken med största förvåning betraktade all den dyrbarhet och prakt som utbredde sig omkring honom. Klockaren hade ett par gånger i några sockenangelägenheter uppvaktat statsrådet grefve Wirsån; men den våning han nu genomgick kunde fullt ut jemföras med dennes. Värdinnan stannade ändtligen i ett mindre kabinett, tog sjelf plats på en liten sidendivan och bjöd klockaren att sitta ner bredvid henne. Hon började nu samtalet med många förfrågningar rörande klockaren sjelf, hans hustru, barn och öfiiga medlemmarne af hans familj, medan kammarjungfrun på bordet framför divanen uppradade likörflaskor, tortor och de utsöktaste frukter. Malm löppjade på den ypperliga likören, under det han besvarade hennes frågor, men i stället för att sjelf smaka på de ökiga läckerheterna, tog han en torta och tvenne syltade aprikoser, inlade dem i-ett papper och stoppade dem i sin ficka, såsom bruket är vid barnsöl och begrafningar:. Som vanligt tänker ni mera-på andra än på er sjelfa, anmärkte värdinnan, men denna gången alldeles för litet... Tillåt mig, goda herr Malm, att, innan ni reser hem i dag, skicka med er en liten korg konfekturer och. frukt för er frus räkning... ni får inte afslå deppa min begäran. Klockaren tackade naturligtvis på det förbindligaste, hvarefter samtalet återtog sin förra riktning.