Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 1

Han befann sig. midt.på Norrbro, styrande kosan mot staden till den boklåda der han sedan många år tillbaka varit van att handla. På den tiden och alltsedan böcker i Stockholm började säljas var hela bokhandelii sammanträngd inom den egentliga staden, och hvarje försök af någon boklåda att emigrera till någon af malmarne hade alltid misslyckats. Det var, om vi ej misstaga oss, Bonniers boklåda som först och med framgång vågade gå norrmalmsboerna något till mötes och fattade posto i den bazår, som visserligen i och för sig sjelf är bra, men som vore ännu Lättre om den icke funnes. Lika tvenne berserkar stå bazaren och det kungliga stallet rygg mot rygg kämpande möot hvarje försök at skönhetssinnet och den goda smaken, att för Stockholm -eröfra en öppen plats, hvars like: i skönhet knappast någon hufvudstad i: verlden då skulle -kunha framställa. Länge har Stockholms herrliga slott med blicken från sin norra fagad åskådat den envisa striden, väntande blott på den göda sai kens triumf, för att en gång få utveckla hela sin majestätiska prakt; menvänta får det, i tiotal, i århundranden kanske. Och om det också skulle gå för sig att få bort bazaren med alla dess vackra krambodar, doss väckra plancliverk, Bonniers rika bokmagasin, för att icke tala om Lacroit tortor och pastejer, så står dock alltid kongl stallet var. Men att röra vid kongl. stallet; röra vidde kongl. hästarne,-det är, med all vördnad för Tessin och kongl. slottet sjelft, nästan ett crimen lasa majestatis. På den tiden klockaren Malm var i Stockhölm, fanns icke bazaren, utan blott en grå ; mur. I Muten var naturligtvis icke så vacker som