Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 1

vars, svor ve och förbannelse öfver mig, men jag stjelpte hela. niktfatet öfver henne, så att hon återigen blef som en ljusens engel Aldrig har väl en kung så grasserat i sitt rike som jag. Lik Simson knuffade jag oms kull träd, palatser och tempel,.jag sprang tvärt igenom hafvet och slet sönder vågorna mellan mina. fingrar; ingenting kunde hejda mig; allt var tillspillogifvet som:låg i min vag. Slutligen kom jag ut på gatan och hem i mitt rum. Jag packade ögonblickligen: ner mina kläder i min gamla koffert, utom teatergarderoben, den jag skickade direktören i ersättning för den jordbäfning som genom mig öfvergått hans teater.n Samma afton reste jag från Göteborg och nu är jag här. , Men hur det gick med de öfriga fyra akterna i den: stora tragedien Skyddsengelen eller den rysliga sammansvärjningen det har icke kommit till mina öron. Med blandade känslor hade klockaren och hans fru lyssnat till denna bedröfliga historia; men hvad som mest förvånade dem var att Alm ännu icke nämnt Auroras namn. Min käre Petter, frågade derföre. fru Malm efter någon stund, du har helt och hållet glömt bort att helsa oss från mamsell Aurora ? Petter spratt till, sköt dryckeshornet, ifrån sig så att ölet sqvalpade utspå bordet, reste sig häftigt från sin stol och började mäta salsgolfvet med stora, tunga steg, under det hans läppar frammumlade en mängd otydliga ord. Hans ansigte återtog, trots värdinnans starköl, samma blekhet som v d inträdet i stugan. Det syntes nu för de gamle vännerna som om han för dem berättat sina missöden på scenen endast för att derigenom qväfva minnetaf ett annat missöde, hvilket låg djupare och rufvade på hans själ,