Aftonbladet – 15 januari 1856, sida 1

BERÄTTELSER ELOCEAREN I DANDERYD ). AUGUST BLANCHE. IV. Pen urge gästgifraren. Utkommen mellan kulisserna med kröningsmanteln och luckan, hvad får jag då se? Jo, bela teaterpersonalen, mitt eget hof för tillfället, grinar så att magarne hoppa på dem, så små och tunna dessa än äro, och främst och värst bland dem alla den fördömde direktören. Hans mun var så otäckt bred att giporna, som uppdrogos ända till öronen, liknade ett par röda polisonger. Då bröt mitt raseri ut och nådde inga gränser. Först drog jag af mi; onan och kastade den midt i flinten på direktören och sedan vräkte jag ett helt kyrktorn öfver honom. Derefter kastade jag mig öfver mina hofmän, utdelande örfilar och halskakor till höger och venster, liksom Carl XI brukade göra, efter hvad man sagt mig. Min ordensprelat gaf jag en spark, så att han föll på hufvudet ned i en låda talgljus, och när han steg upp, hade han så mycket ljusbitar i håret och på kläderna att han såg ut som en raketkista. p Fru Stollengren, min gemål för aftonen, fast hon hade hufvudrolen, rusade emot ri gom en furie. Jag hälde öfver henne en he oljkanna, så nog blef hon len och mjuk den gängen. Mamsell Lova Stollengren, min skyddsengel och med vingar på ryggen gube) Se A. B. N:ris 1—3, 5—9 och 11.