Aftonbladet – 14 januari 1856, sida 4

försvann dock plötsligt. Derigenom stadgade sig! misstankdn ännu mer emot honom, hvarföre man : mera noggrant började undersöka rummet. Efter; långt sökande fann man till största fasa — i kakel-! ugnen timmermannens hufvud och inelfvor i halfför! kolnadt tillstånd, derpå, undangömd i en kista bland : hö och halm, den i mer än tjugo delar sönderstyckade kroppen. En dit anländ slagtare förklarade att detta slagtande och sönderstyckande hade tagit ian-. språk åtminstone flera timmar. — Den mördades ur och få kontanter voro lemnade orörda, hvarföre intet rån är att förmoda; och då till och med, enligt. andras uppgift, det förefunna menniskoköttet varit styckevis insaltadt, så sluter man deraf det nästan otroliga, att mördaren haft för afsigt att förtära sitt offer! Det sannolika är att gerningsmannen, af. hvilken man ännu icke kunnat finna något spår, är en vansinnig och kanske redan lagt hand på sig sjelf. — Från Ratingen berättas följande händelse, som utgör allmänna samtalsämnet på stället och i den kringliggande trakten. År 1839 befinner sig ;en studerande vid namn Strohmeier på besök hos sina föräldrar under ferierna och går en afton med bössan under armen på jagt med sin fader. De omringa ett busksnår, rådjurets vanliga vistelseort; fadren tager vägen till höger, under det sonen går åt motsatta hållet. Den sednare upptäcker på ett afstånd af 50 steg en tjufskytt, befaller honom att stanna och frågar hvad han: förehar. Intet svar följer; tjufskytten närmar sig alltmer den unge mannen ända till 20 steg, lägger an, trycker af, och straxt derpå vältrar sig ynglingen i sitt blod och uppgifver andan. Fadren, som hört skottet, tror att en råbock blifvit fälld, går till stället der skottet afiossats och ser, i stället för villebrådet, sin son liggande på marken i de sista andedragen. Hvem kan måla fadrens förskräckelse! Alldeles utom sig ilar han hem ocb medför sorgebudet. Allmänt tror man, att fadren genom ett oförsigtigt skott dödat sin son; till och med-i hans egen familj skall denna mening varit rådande. Den husliga lyekan har sedan den tiden försvunnit från det äkta paret, bedröfvelsen lägrar sig vid bemmets härd. Misstanken för mordet -hvilade väl då på en beryktad tjufskytt, vid namn Massen, men bevis felades. Massen förklarar till och med sedermera på sin dödssäng, att han icke är den unge Strohmeiers mördare och öfverhufvud icke kände honom. För kort tid sedan anmäler sig hu brodren till nämnde Massen, äfvenledes en bekant tjufskytt, som tillbringat otaliga nätter i skogen och lefvat i största torftighet, såsom den för 16 år sedan ibjälskjutne studenten Strohmeiers mördare. Det svarta dådet lemnar honom ingenro, han anser sig sjelf som åklagare. Massen förklarar sjelf, ått han nyligen åter en afton på jagten mött en jägare och då denne befallt honom göra halt, hade han vikit tillbaka; bilden af den för många år sedan mördade, som framträdt för hans själ, hade förhindrat honom att rigta bössan mot jägaren, såsom han i början hade haft för afsigt. Den olycklige Massen afbidar för närvarande i Däisseldorfs fängelse sin dom. — Berlins industririddare hafva under de kalla Decemberdagarne icke .uraktlåtit att aflägga prof på sin skicklighet. För några dagar sedan köm en af dem till en rhensk deputerad med den förklaring, att han vore son till den gubbe som plägade borsta åt honom och att hans fader, som vore litet. opasslig, hade skickat honom för att afheråta den deputerades kläder till rengöring. Industririddaren tog kläderna, och den deputerade, ännu till sängs, hade den. försigtigheten att ropa åt honom att han icke skulle glömma stöflorna. Snart infann sig den egentlige borstaren och delade den rhenska landtdagsmannens förundran öfver hvad som skett: men besagde deputerad bär nu en aldeles ny drägt