Aftonbladet – 14 januari 1856, sida 3

Pe MTv UVBDBLA TELUCLIED. —— RN (Insär.dä) En vink om barnmerskeviserdets sap oa betydelse. Ehuru man i allmänhet synes egna föga uppfiärksamhet åt barnmorskeundervisningen, och högst få ega någon kännedom om hvad barnmorskoörna yverkligen uträtta; så har jag dock trott, att några ord angående dessa ämnen icke skulle sakna allt intresse, och möjligen hafva den nyttan med sig, att ställa barnmorskorr.a uti en ljusare dager än för närvarande är fallet. Om man också icke egentligen fä-ster något lågt och föraktligt begrepp vid ordet: barnmorska, så anses hon dock i allmänhet såsom en: högst underordnad person, som mån icke gerna vill! hafva någon beröring med, sedan hon väl slutat sins förrättningar. Detta torde till någon del härleda sig ifrån den falska föreställningen, att det ligger någonting för qvinligheten sårande uti sjelfva un-dervisningen, och att således blott qvinnor af en lägre: moralisk ståndpunkt kunna egna sig åt detta yrke.. Hvarifrån eljest denna fördom emot qvinnor, hvilka. offra hela sitt lif åt mödor och försakelser? Hvari-från denna blygsel, som så många erfara vid blotta. tanken på att blifva barnmorska? Och likväl kör ner jag icke något ädlare och rikare fält för qvinnans verksamhet, icke någon qvinlig sysselsättning, som i högre grad tager i anspråk både bjerta och förstånd. Det är en bedröflig sanning, att det finnes ibland barnmorskor, så väl som i hvarje annan samhällsklass, många som icke motsvara hvad man har rätt att. fordra af dem: det är sannt att man icke haft all-deles orätt uti de klagomål, som förr läto höra sig: emot ordningen och skicket under elevernas tjenst-göring vid allmänna barnbördshuset; men lika säkert; är det, att antalet af ovärdiga barnmorskor på sed— nare tiden årligen förminskats, sedan kongl. sundthetskollegium åt dessa ärenden egnat en synnerlig uppmärksamhet, äfvensom att den välgörenhetsinrättning, der den praktiska undervisningen meddelas rcdan flera år företett den hugnande anblicken af en. skola för den sanna menniskokärlekens utöfnirg. Utii sådant skick mottog jag denna undervisningsanstalt, och tryggt kan jag inbjuda hvem det vara må, 2. sjelf öfvertyga sig om sanningen af mina ord, sär er att de, tidigt eller sent, natt eller dag, alltid 5 ola finna trogen vaksamhet, öm omsorg, stillhet och. lugn samt den snygghet och ordenilighet i klädsej, som städse böra utmärka en god barnmorska. Och. hvilka äro dessa qvinnor, hvarom, jag talar? . För det mesta sådana, som saknat vårdad uppfostran,, som icke i barndomen fått inhemta någon er entlig undervisning, fattiga, arma qvinmor, oftas kande under bö:dan af verklig nöd och bekymm .,. Och hvad värtar dem efter slutade studier? Jo, möjligbeten att under ständiga möder, försak elser, oro ochqval finr.a en knapp näring för sig 0 ; de sina, utan säkerhet att på sin ålderdom i lur sn kunna vårda sin i mensklighetens tjenst utslitm? kropp. Nå väl! begär jag då för mycket, om 3 ag önskar att den allmänhet, som de en gång SF oja betjena, egnar dem någon uppmärksamhet; 3 4 den visar dem något deltagande, några RN a; att den tager kännedom om vidden af de kun saper de måste inhemta; att den med ett ord läret sig att rätt skatta värdet af de qvinnor, 3 hvars, händer den skall anförtro makars ech D;ns Vif, och åt hvars redlighet den ofta måste öfverlenina vården och tillsynen af hus och hem? För att vara berättigad att åtnjuta undervisning vid bhärvarande läroverk, fordras blött att kunna läsa redigt innantill; skrifva någorlunda ordentligt, hafva god frejd, hvartill ifrån Stockholm måste bifogas polisbetyg att icke hafva varit för brott tilltalad, samt vara frisk och färdig. Åldern bör icke öfverstiga 35 år. . Om man nu af de uppvisade prestoch polisbetygen blott kunde leda sig till någon sannolikhet af den :sökandes moraliska ståndpunkt, och om alla verkligen egde åtminstone det ringa kunskapsmått isom af dem fordras, så vore ändå allt ganska väl bestäldt; men då man besinnar buru litet man kan af vanliga prestbetrg dömma till en persons föregående lefnad, och då man erfar huru opålitliga intygen om de sökandes skrifoch läskunnighet ofta äro, oaktadt de utfärdas af församlingarnes själasörjare; då är det lätt att inge all den svårighet som möter för undervisningens jemna gång och för upplyftandet af hela barnmorskeväsendet till den aktnivgsbjudande ställning som det borde innehafva. Man gör sig ett alldeles förvändt begrep om det kunskapsmått en barnmorska måste ega oc de egenskaper hon bör besitta, då man, såsom ofta händer, skickar till undervisningsanstalten qvinnor utan uppfostran, hvilkas tankeförmåga och förstånd förblifvit slumrande under utöfningen af tjenareps tunga sysselsättningar, och som med svårighet kunna fatta hvad de läsa samt icke kunna göra sig begripliga genom lösbar skrift. Man synes tro, att barnmorskans åligganden äro inskränkta till den van-. liga sjuksköterskans, och glömmer, att två mennisko. lif ofta äro beroende af hennes kunskaper, rådighet; och själsnärvaro, att man af henne fordrar tröst, del-tagande och uppmuntran under ett af de svåraste och hjelplösaste ögonblicken i lifvet, och att man mången gång åt henne ensam måste anförtro att blödande hjertas bittra hemlighet. Man glömmer detta, eller fastheldre, man tänker icke despd, dä man till blifvande barnmorskor utser alldoes war niga qvinnor, utan uppfostran och bildnigg:. För att visa det orimliga häruti får jag näan att under en lärokurs af endast 9—1Q måt.sder skola barnmorske-eleverna lära sig, icke blott. BxaT som fordras för qvinnors ändamålsepNga, vård: ah skötu,