och hans hustru, utan att bland dessa rader något enda ord berörde Petter Alm och hans förhällanden, vare sig till henne eller till teatern. Klockaren, bekymrad öfver all denna förbehållsamhet, skref ett bref till den store, teaterdirektören Crysostomus Stollengren, med ödmjuk anhållan om gunstbenägen upplysning i allt som kunde röra Petters så väl enskilda som -offentliga lif. Den store Stollengren svarade visserligen med omgående post; men, utan att med ett enda ord omnämna -Petter Alm, uppdrog han i temligen förnäma ordalag: sin bäste herr Malm att från kongl. teatern i Stockholm anskaffa och till Göteborg fortskaffa en ordentlig och felfri afskritt af partituret till Gubben i: bergsbygden,. I samma bref voro innelyckta flera ur landsortstidningar utklippta recensionsstumpar, deruti direktör Stollengren med fru och dotter utbasunades såsom heroer inom skådespelarekonsten,, såsom högre väsenden, de der skahe af intet och hvilka skulle i alla tider lifva mönster för den dramatiska konsten, samt att man tydligen kunde se att de endast lefde för konsten, äfvensom att de i en tid; som stod för mycket under demp för att rätt kunna fatta gudaflamman i deras snille, voro beredde att när som helst dö för konstens 0. 38. V.. uttryck så fullkomligt öfverensstämmande med dem Malm en gång förut hört ur den store Stollengrens egen mun, att han nästan kunnat svära på att den store sjelf skrifvit recensionen. Men m hela den öfriga personalen fanns ingenting omnämdt. Det var som hade den aldrig funnits till. Klockaren kastade brefvet jemte recensionerna på elden och tänkte från den dagen lika litet på den store Stollengren som på partituret till ,Gubben i bergsbygdenn. Sålunda förflöto våren och sommaren. Hösten, ovälkommen för nästan alla, utom . ? för spanmålsspekulanter och vedhuggare, lug