Aftonbladet – 12 januari 1856, sida 1

perlig Hamlet, ty det djupt svärmiska är hans hufvudelement. Men det finnes, tyvärr, blott en Hamlet; och huru har man sedan användt hr Swartz? Man har, änskönt man eger hr Dahlqvist, som väl icke är att förakta, likväl gifvit honom roler i Jane Eyre och i Maria Stuart, karakterer fullkomligt i strid med hans något veka natur och i hvilka man på förhand bordt kunnat se att han skulle misslyckas, hvilket också slog in. Men på samma gång har man alldeles glömt bort, att hr Swartz är särdeles vuxen en viss genre inom komedien eller den s. k. borgerliga dramen, eller roler lika dem han på Mindre teatern så förträffiigt utfört i Sullivan och Indianerna i England. Och huru det öfrigt går till med rolfördelningen vid kongl. teatern, det visar oss tydligen Maria Stuart, Man kan visserligen i ett obetydligare arbete få göra några utflykter på försök eller känna sig före med en litenn, såsom det heter; men i ett stort, i ett verk af Schiller, måste man genast och ovilkorligen taga fram det bästa man har och blott i högsta nödfall dubblera. Man har fru Almlöf och låter henne icke spela Marias amma, för hvilken rol hon varit fullt tillräcklig; man har fru Westerdabl, för närvarande den förnämsta-af våra skådespelerskor, och gifver henne icke Elisabeths rol, den hon, både med afseende på figur och förmåga att säga rolen, bäst och med mera värdighet än alla andra kunnat fylla; man tror sig hafva den stora drottningen färdig bloft man sätter en röd peruk på en smärt och ungdomlig qvinnas hufvud; manhbar fru Hedin och låter henne icke blifva Maria, Fru Hedin hade kanske icke sagt rolen bättre än mll Jacobsson; men hela hennes gestalt hade passat bättre för Marias, Ansigtet är ingen bisak i denna rol, ty man tän