Aftonbladet – 12 januari 1856, sida 1

Vi vilja bland de många nyengagerade endast nämna hr Norrby. Denne skådespelare tillhörde sedan längre tid Mindre teatern, hvars förnämste komiker inom farcen eller den burleska komedien han otvifvelaktigt var och uti hvilken han länge skall saknas. Kongl. teatern eröfrade honom; men hvem har vunnit derpå? ingen. Hvem har förlorat derpå? alla. Kongl. teatern har eller gifver inga teaterstycken med roler passande för honom; den har endast små biroler att bjuda en sådan skådespelare på, och nära birolen ligger ofta komparsen. Har således kongl. teatern den nytta af honom som den påräknat? Nej. Men den har för framtiden möjligen skaffat sig en kompars med flera hundra riksdalers lön och gör följaktligen årliga förluster på honom: Publiken, sedan flera år tillbaka van att omåttligt skratta och ha roligt åt hr Norrby, söker honom både på kongl. och Mindre teatern, men finner honom ingenstädes. Publiken har således äfven förlorat på affären. Hr Norrby, i saknad af den öfning och den uppmuntran, som äro så oundgängligt nödvändiga för artistens fortgående utveckling och möjliga fulländning, blir snart modfälld; skygg, totalt bortkränglad, återfinner hvarken sin scen eller sig sjelf, och hvem svarar oss för att han, en gång återkommen till sin förra teater, blir densamme han fordom varit? Hvem återgifver honom den förlorade tiden? Följden: äfven, han har förlorat och förlorat mest. Ungefär sammå är förhållandet med dejöfriga som likaledes från andra teatrar blifvit förflyttade. Men hr Swartz, äfven ifrån mindre teatern? frågar man. Ja visst, hr Swartz var en verklig vinst för kongl, scenen, han var en yp