Aftonbladet – 11 januari 1856, sida 2

Klockaren och hans hustru skakade sina hufvuden, De höllo för mycket af Petter Alm, för att icke med smärta se honom kasta sig in på en bana, för hvilken de icke ansågo honom hafva den ringaste kallelse. De gjorde nya invändningar, bådo honom med tårar i ögonen att åtminstone närmare tänka på saken, innan han fattade ett afgörande beslut, Men alla deras bemödanden voro fruktlösa, och på alla deras anmärkningar hade han blott ett och samma svar: ; Ni: har rätt, men jag måste ändå bli aktör,, tilläggande derefter, i det han tog afsked för att gå: och det är kanske lika godt som att vara gästgifvare på Ensta. Sedan han aflägsnat sig, betraktade klockaren och han hustru en läng stund hvarandra, stumma af förvåning och bedröfvelse. Du ser väl hur det är fatt med honom, kära Malm ? bröt slutligen hustrun tystnaden. sAck ja, nog ser jag det. Han är kär. Visst är det så. sDet var en olycklig stund när den der flickan insjuknade på Enstaw Medgifves,s Hvad skall det bli af! hur skall allt detta slutas! ,Hvad han fått i sitt hufvud skall han verkställa, jag känner honom jag., sOm han älskar henne, så gifter han sig med henne., Och blir olycklig. Men om flickan har talang ?. Blir han så mycket säkrare olycklig. . Om hustrun är sin man för mycket öfverlägsen, blir mannen blott ett bihang... snart ledsnar man vid bihanget.,