Aftonbladet – 11 januari 1856, sida 1

BERÄTTELSER EFTER KLOCKAREN I DANDERYD ). AF AVCUST BLANCHE. IV. Den unge gästgifraren. Är mamsell Dillnau inne? frågade han en piga. Nej, ho gick ut i jonses,, svarade denna. Hvart? Ho sa ho skull gå ut för att gå. Hvart? frågade han. Hocken kan vetat... men jag tror ho gick te Gribbylund som ho sa. Petter Alm tog också vägen till Gribbylund. Han hade knappast hunnit den väg, som särskildt bär till nyssnämda för sitt vackra läge och sin täcka park bekanta egendom, förrän han på något afstånd blef varse den unga flickan, hvilken vi vilja kalla, icke Christina, som var hennes första namn, utan Aurora, som genom myten blifvit så poetiskt. Aurora kommer ju från östern i sin gyllene char, dragen af de präktigaste hästar, men hon håller några timmar vid vesterns port, gifver sina höstar der hvar sin tapp moln och vattnar dem vid månens klara källa. Klokare än myten, veta vi dock, att hon oupphörligen ach utan hvila skrider fram, görande morgon och ljus hvar hon kommer, antingen hon åker öfver Ceylons brända dal eller öfver Nordpolens eviga isfjell. Det är ungdomens och behagens eviga bild och fick ej för roskull form och namn af en qvinna. ) Se A,. B. N:ris 1—3 och 5—8.