Aftonbladet – 11 januari 1856, sida 1

och det när jag gått mycket... I dag har jag säkert marscherat mina två goda mil... Men låt oss fortsätta vår väg, det är bättre nu Ni som annars ser så stark och frisk ut, fortfor hon ännu orolig, har ni aldrig talat med herr Malm om denna åkomma ? Ack, låt oss inte längre tala om det der lapprit,, bad Petter, ty jag har nu något helt annat att tala med er om, och det var derför som... som jag gick emot er. Och hvad: kan det vara ? Jo, jag hade i dag ett ärende bortom Enstan, började nu Petter, och kom då händelsevis att gå förbi kommissarien Brodens gård som ligger uti skogen. Petter kände vid sin arm en sprittning i hennes. Just som jag hade gått förbi, fortfor Petter, hörde jag mitt namn ropas, och när jag stannade, vändande mig åt det håll hvarifrån. ropet kom, såg jag kommissarien, som med en vink lät förstå att han ville tala med mig. Jag gick då till honom, och han bad mig följa sig upp i det röda huset, hvilket jag ock gjorde. Har ni förut varit hos honom ? frågade Aurora något oroligt. Åhja, ett par gånger förut och äfven då på hans egen begäran, ty gerna och af mig sjelf går jag ej dit. Folket här på landet tror att han är svartkonstnär eller hvad det kallas, Jag tror inte på sådant skrock, men har ändå alltid hyst en viss fruktan för honom. Men från i dag har jag fått en bättre tanke om den gamle kommissarien. Nå, var god och fortsätt, i fall hvad ni vill berätta är roligt att höra, yttrade flickan med en viss ängslan; ty jag tycker inte om hemska historier och Maja Lisa har förut omtalat så många sådana om denna besynnerliga man.n