Aftonbladet – 10 januari 1856, sida 2

vackraste lilla biljett och lika väl prentad som engelska förskriften. En biljett till farbror! ropade Petter med mycken häftighet. Ja, här är den, vill du läsa den? frågade Malm, räckande sin myndling en liten biljett af det finaste velin: Petter tog biljetten med något darrande hand och genomögnade dess innehåll som följer: Goda herr Malm! Då jag i går hade den äran att vara i herskapets hus, der jag rönt så många prof välvilja och godhet, hade jag en bön på äppen, som jag likväl icke egde styrka att framföra. Så rädd var jag för ett afslag och hka rädd är jag än. Jag vet att godhet och välvilja endast kunna betalas med välvilja och godhet tillbaka, men hur skall jag någonsin blifva i tillfälle att på detta sätt visa min tacksamhet mot herr Malm och dess fru? Jag har upptagit flera dagar af herr Malms dyrbara tid och jag bönfaller derföre att denna lilla sedel icke måtte visas tillbaka. Herr Malm har gjort mig frisk; gör mig nu äfven glad och lycklig; men glad och lycklig blir Jag aldrig, om denna ringa tacksamhetsgärd förkastas. Om sin vördnad till herr Malms fru anhåller herr Malms evigt tacksamma tjenarinna Christina Aurora Dillnau.n Petter Alh, när han genomläst denna skrifvelse, förde biljetten något närmare sina ögon, liksom ville han gömma dem för sin gamle vän. Nå, hvad säger du om den tokan, frågade Malm, scm kan tro att jag skulle vilja taga ett enda runstycke från ett stackars barn, som knappast vågar smaka en bit mat af fruktan att icke kunna betala den?... Ser du, denna tia låg i biljetten. Petter petade med fingret bort en tår i sitt öga, lade från sig biljetten och svarade: Efter som det vill förefalla mig, bästa farbror, så skulle det säkert mycket bedröfva mamsell Dillnau, om denna sedel, som hon