Du gör dig sjelf för litem rättvisa, min goda-hustru, sade mannen, kastande dervid. en slängkyss åt dottren, ty säg mig uppriktigt, skulle du vilja bortbyta din. talang mot fru Eriksons och mamsell Strömstedts ? Hur kan du väl sätta det i fråga? utro-: pade. frun med. ett .,pathös. kanske värre än mannens och med blickar som kunnat åderlåta hela kongl. teatern; hur, i alla Gudars namn, kan du väl hysa en sådan tanke om mig 2 Eller såge du heldre att jag vore Lars Hjortsberg än Crysostomus Stollengren ? fortfor mannen. : : Nej, ack nej, min. älskade make! svarade frun. a Gudarne bevare min far för en sådan olyckap ! tillade dottren. . Ack, min herre,! började åter teaterdirektören, vändande sig till klockaren; ni skulle se min hustru i Gången till. bergverken eller Fridolin, ni skulle se min dotter i Det farliga vadet eller i Egendom till salun, ni skulle se mig på hvilket ställe som helst, så är jag alltid densamme, alltid lika sann, lika stor I Säkerligen anser ni mig för något egenkär, min herrex, tillade Mr straxt. derpå; men det är jag icke... Egenkär är blott den som påstår sig hafva en förtjenst.den.:han icke eger, och något sådant har jag aldrig påstått ... . Säger icke Gud om sig sjelf: cJag är. Herren! Hvarföre skulle då jag af en falsk. blygsel hindras ifrån att säga: Jag är skådespelaren I... Ja, min herre, Jag är skådespelaren,, den ende. skådespelaren i detta ärans och hjeltarnes land! Teaterdirektörens mun blef dervid så bred och grinande, att klockaren icke kunde låta bli att äfven draga på sin. Ni ler, jag tror ni ler, min herrep yttrade direktören, deklamerande på ögonblicket följande: Ni småler, riddare, när Gudars stämma talar! Så småler satan ock i dygdens ljusblå salar!