Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 2

Nej, jag är mera vaken än du... men nyss var Jag uppe för att se efter om alla fönsterhakarna i salen voro på och då såg jag tydligen . .. Att det var ljus i kyrkan? Ja, Malm, mens så skynda dig då. Det var månen, kära du. Nej, vi ha ju nedan och det är mörkt ute som i ett grafchor... Kom! det står aldrig rätt till, har jag sagt. Malm sprang ur sängen, följde sin hustru ut i salen och stannade med henne invid salsfönstret. Kyrkan är, såsom vi kanske erinra oss, helägen snedt emot på andra sidan landsvägen, men icke så långt bort, att man ej från salsfönstret i klockargården rätt väl kan se henne åtminstone om dagen. Det är ju mörkt som i en säckn, sade Malm, ansträngande sina ännu något pa ögon. ESer du då inte skenet derborta? hviskade frun; skenet, skenet, köra Malm ! Malm öppnade fönstret och riktade sina: blickar mot det ställe der kyrkan, nu dold af: mörkret, likväl borde finnas. Himmeiens Gud ! skrek han nu till, hårdt kramande sin hustrus hand; du har rätt, jag ser skenet och det kommer från ett fönster i kyrkan; det kan inte vara från något annat ställe... nu ser ig det tydligare ... Gud vare oss alla nådig! ropade hustrun, fattande sin mans arm. Klockaren stängde till fönstret, rusade till elådonen och tände ljus. Skynda dig, ropade han nu i sin ordning till hustrun, kasta något öfver dig och spring på ögonblicket för att väcka drängen och pigan, medan jag tar på mig kläderna... jag måste dit, jag måste ha reda på hvad det är ... Ingen har varit i kyrkan på tre dagar i