Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 1

att piska fönsterrutorna och en viss fuktighet anlöpte salen. Dertill kom att toddyn genom den ökade sockertillgången blifvit något ljufligare. Dessa omständigheter, i förening med fanjunkarens goda föredöme och förnyade tryckningar, gjorde, att vår klockare, hur han läppjade och läppjade, slutligen ficki sig hela mahognykolonnen. Värdinnan, som, oaktadt den artige krigarens alla uppmaningar, icke kunnat förmå sig att smaka mera än en tåsked ur mannens glas, hade tagit godnatt och gått in i sängkammaren för att lägga sig. Jag gissar att hr fanjunkaren har någon sak vid tinget, yttrade Malm, erinrande sig att Ensta ting skulle börjas följande dagen. Rätt gissadt, svarade fanjunkaren, under det han svarfvade ett par nya kolonner af samma ädla träslag, det är just mitt ärende, annars hade jag min själ icke gifvit mig uti ådant hundväder . Processa får man så länge man lefver, oeh de enda som vinna derpå äro domar. och advokater, liksom kortfabrikören är en ende som vinner på kortspel. Jag tror visst att lagman Fröberger sjelf sitter I morgon, sade Malm. Så mycket bättre,, menade fanjunkaren, det finns ingenting så roligt som att höra lagman Fröberger hålla ransakning med tjufvar. Inga tumskrufvar knipa så hårdt till om hans käftar, när han riktigt sätter sig före. Men en gång bet han i sten, och det var när han hade den bekante Kyrknisse från Råby framför skranket. Lagmannen kunde icke få ett enda ord ur Kyrknisses mun. Vill cu inte svara mig, karl? ropade lagmannen. Kan inte, nådig lagman,, svarade Kyrknisse. Kan du inte ja eller nej när jag frågar? Kan inte, nådig lagmans. — Det finns ingen fråga som man icke kan besvara