Aftonbladet – 8 januari 1856, sida 1

medalj, för att gifva den åt generalpoststyrelsen, såsom ett vedermäle af deras gemensamma tacksamhet för det besagde styrelse låter allt fortlöpa efter den gamla tabelaturen? Är det inte himmelskriande, att flera tusentals, ja hundratusentals riksdaler skola dag och natt forslas genom landet utan annan bevakning än en full bonde och en sofvande postiljon ! Detta yttrande fälldes för mer än 30 år sedan, och vi förmoda att postbönderna nu äro nyktrare och postiljonerna vaksammare än de voro på den tiden; men huruvida någon väsentlig förändring i postforslingen nu är vidtagen betvifle vi. Säkert är åtminstone att öfverierna nu för tiden beklagligtvis äro ika talrika som förr. Klockaren -kunde naturligtvis icke annat medgifva riktigheten af den förargade fanjunkarens anmärkning. Det dröjde icke länge förrän fru Malm inkom med en spilkum varmt vatten, som framställdes midt emellan tvenne stora dricksglas, hvarefter den förekommande gästen började brygga toddarne. Te får se ut som nybetsad björk, men ; toddy måste likna gammal mahogny, sade han, i det han fyllde på flitigt ur rommbuteljen; en toddy bör ha fyra egenskaper, som alla börja med bokstafven s; den bör vara stor, stark, söt och sjudande. I Min är så stark ait denna egenskap gerna kunde skrifvas med stort S, anmärkte Malm, som smakat på sin och tyckte att den väl mycket brände i halsen. i Det hjelps med mer: rådige fanjunkaren, läg par stora sockerbitar uti klockarens I I plyste den 2 ett socker, up ) Nu var toddy en så sällsynt vara i den tarflige och nyktre klockarens hus, att den. nästan hade nyhetens behag. Regnet fortfor