Aftonbladet – 7 januari 1856, sida 4

BLANDADE AMNEN. Den döesde krigaren. . i (Helsingfors Morgonblad meddelar: detta poemj:som har tydlig syftning på de: många finska officerare som under detta krig stupat vid Sebastopol eller på krigsteatern i Asien.) Allt är stilla. Stridens. vågor bryta Ren sitt blodskum fjerran härifrån. Och den nalkas, stunden som skall byta Bort mitt korta lån. Fallen är jag, och med svärd i handen, Fallen der jag uti ledet stod, Ochomkring mig purpurröd är sanden, Färgad af mitt blod. I Alltså har jag fyllt den ed jag gifvit, Löst .den, som en menska. det förmår: Lösningsskriften, som mitt blod har skrifvit, Dödens intyg får: Uti dödlik dvala låg jag fången, Striden kunde ej min ro förströ. Nu jag vaknat har för sista gången, Vaknat för att dö! Okändt är. mig sista stridens öde: Huru föllo lotterna i den? Hvart jag skådar, ser jag bland de döde Ovän invid vän. Vän och ovän? — Kan väl mig mot plågan Ges den tröst :Epaminondas njöt, När han fick besvarad sista frågan Och sitt öga slöt? Som besoldad följde jag med skaran, Gaf mitt hjertblod för — jag vet ej hvad. Vinningslystnad var mitt mod i faran, Och mitt mål — en grad. Tvuhgen af min:ed jag var att mörda; Mången; som med svärd i trofast hand Stred för det en-menska högst bör vörda: Frihet, fosterland, Ock jag hade fosterland i tiden, I min ungdoms sköna högtidsstund; O, då stod jag än med äran, friden Troget i förbund. Snart mitt stoft skall här med jorden blandas, : Fjerran från det land mig lifvet gaf; Nordens vindar skola liknöjdt andas . På den glömdes graf. ; Oeh mod rätta skall jag dertill dömrmas: Fosterlandets rätt till mig jag bröt, Derför är jag ieke värd-att gömmas I dom trogna sköt. ä ilj — Af. de .sednaste: berättelseraa från geografiska sållskapet i S:t Petersburg erfar man; att.exeditionen -till Ostsiberien redan är i full gång. l en har delat sig i flera sektioner, dervid man förle sf:l VYTEA på dr a PRE