så naturligt att hon der födes och derifrån utgår. Till det lyckliga valet af lokal och ämne har författaren lagt förtjensten af en poetisk uppfattning och en skicklig sammansättning af händelserna, så att känslan hålles varm medan uppmärksamheten är lifligt sysselsatt. Endast framställer sig för åskådaren att det fel styckets hjeltinna begår, vid det tillfälle då hon öfverlistas af Asmodeus, är nog mycket formelt och i sjelfva verket icke är något fel, utan tvertom en yttring af den renaste känsla, som gerna kan glöda iett menniskobröst — moderskärleken. Man ser henne ej heller uti de öfriga frestelserna segra med hjelp af de makter till hvilka hon satte sin förtröstan om kraft i striden, nemligen tron och kärleken, utan med hjelp af utifrån kommande erinringar, så att man tycker förtjensten dervid icke vara så. synnerligen stor. Men afsedt från dessa oegentligheter, är teckningen konseqvent hållen och förråder rätt mycken menniskokännedom. De egentliga hufvudpersonerna i stycket äro Maria, dottren af en rik bonde; Josef, hennes brudgum, och Asmodeus. Den förstnämnda spelas af mll Nordgren, som otvifvelaktigt med denna rol tagit ett vackert steg frarvåt. Hon hängifver sig åt rolen med den värma, den fullhet, som ensamt förmå alstra ett natvwsannt spel, åstadkomma en verklig illusion. Man ser henne derför med lika mycket nöje såsom den glada, ystra flickan och såsom den lidande hårdt pröfvade qvinnan. — Josefs rol spelas af hr Arnoldson, hvilken ännu uppträder såsom debutant. Vi hade nyligen tillfälle yttra oss om hr Arnoldsong första debut såsom Farinelli, och kunna på hans andra uppträclande lämpa hufvudsakligen samma omdöme. Men om han ej redan såsom nybörjare havle anspråk på öfverseende med de brister som ännu vidlåda hans spel, tillkämpar han sig ett sådant med sin vackra tenor, hvilken ham här har tillfälle att flitigt anlita uti de flera .sångnumror som äro inlagda i rolen, — Asmodeis framställes af hr Arlberg. Vi ha haft tillfro.dsställelsen lyckönska denne skådespelare till framsteg nästan i hvarje ny rol hvari vi sett hononz uppträda och vi tro att han med ifrågavarande rol gjort ännu ett nytt sådant. Han återgifver på ett lyckligt sätt de. olika skepnader hvari Asmodeus framträder och förstår att. på ett äfven så lyckligt sätt till dem foga det: diaboliska drag som ständigt bör framskyrata.. Och äfven åt det vemod, hvaraf den fallne, men dock icke hopplöst förtappade demonen,, ett par gånger öfverväldigas, ger hr Arlberg: ett sannt uttryck. Den kraft oah den djupa: känsla hvarmed han i kontrakts-seenen före-drager den sång, som lägger i dagen det hem-lighetsfulla -väsendets verkliga natur, gör: detta ställe till styckets glanspunkt. Det egen-: domliga behaget i hans röst skänker äfven åt hans öfriga sångnumror ett intresse, som tvif-velsutan har en betydande andel i den framgång stycket vunnit. Bonden Oswald, Marias far, är i början en rik man, hvars hjerta är uteslutande upptaget af omsorgen om denna jordens goda. Pröfvad af hårda motgångar öppnas hans; hjerta för ömhet och vändes hans blick nrot himlen. Såväl den stolte, penningdryge Oswald, som den ödmjuke och undergifne, fram-ställas väl af br Åhman. — En gammal, för: fånig ansedd qvinna, som fordom: varit Oswalds trolofvade, men, af honom förskjuten, nu blifvit hans onda genius, spelas af ml Lindman med den sällsynta förmåga hon eger i sådana roler. — Damian och Batli äre Oswalds båda tjenare. Den förre spelas med raskhet och lif af hr Kinmanson; i den sednaie rolen ha vi sett m:llerna Sjöberg och Lundgård alternerå. MI Sjöberg, som eger mera teatervana, förmår i allmänhet gifva åt sitt spel något mera nyansering; mill Lundgård, fastän hon icke håller sig alldeles så konseqvent uppe i rolen, har dock några momenter, då en sann instinkt-leder henne, att på ett särdeles lyckligt sätt träffa det rätta. — Det komiska elementet i stycket representeras af kyrkovärden Nepomuk Blasius, en giftassjuk, fåfäng och penningelysten gammal tok. Han framställes på ett ypperligt sätt af hr Broman, som i hr Blasii skepnad enväldigt herrskar öfver åskådarnes skrattmuskler:. Vi ha redan förut omnämnt de vackra dekorationer som för detta stycke. blifvit anskaffade. Ett alplandskap har isynnerhrt ådragit sig uppmärksamhet och vunnit bifall. bömndtinneRR—————