Aftonbladet – 7 januari 1856, sida 1

dem, och att hennes uppträdande derstädes icke kunde vara behagligt för någon, var klart som dagen. Men hon fanns icke derinne; Händelsevis kom han ånyo att närma sig samma fönster, vid hvilket han nyss förut stått. Då såg han blott ett enda ansigte utanför rätab och detta var återigen Karins. Men det trotsiga småleendet hade försvunnit och lemhat rum för ett uttryck så hemskt, att klockaren ovilkorligen vände sig Bört, gripen af en känsla som genomisade honom till merg och ben. . Som han icke ville störa den allmänta lädjen genom att meddela någon den syn an . sett och den tryckande känsla han deraf erfarit, så teg han och sökte slå bort sina dystra tankar. : WS 6 Dansen skulle börja och herr Malm fattade sin viol, ty Sebastian Bachs efterföljare speläde äfven musik till dans vid dylika tilfälr len som det närvarande. Han drog med stråken ett tag öfver strätarne, för att pröfva om någon af dem sjunat, ty han hade kort förut ordentligt stämt instrumentet. Då och i detsamma fylldes :-hans öron af ett skrik så gällt och vildt, att han ögonblickligen sänkte stråken och rusade fram till fönstret. Karins ansigte vår försvunnet, men utifrån fortfor det förfärliga skriket. ; Folk instörtade i salen, ropande på herr Malm. Klockaren hastade ut, följd af hela brudskaran. Då såg han vid skenet af några lycktor. som drängarne utburit, en hisklig syn; Han såg Karin med sitt långa utslagna hår dansande bland hvirflarne af de gula löfven dem höstvinden skakat ned från de suckande trädens kronor.