Aftonbladet – 7 januari 1856, sida 1

hvad sörå äntilmer värderas på landet —en verkligen duglig flicka: och imåste följaktligen blifva en passande hustru åt en så hederlig och rask bonde sont Erik: i . Brölloppet var utsatt. till hösten, ock hösten kom: Bröllöpsgästerna voro samlade i inspektorens våning på nfedra bötten iön af flyglarne Vigseln var förrättad; och brudgumock brud embttogo de församlades välönskningar, enligt öflig sed. . Klockare Malm, hvilken haturligtvis var med på bröllopet; hade stannat framför ett fönsterna som vette åt trädgården: : Det var Visserligen afton och thyeket mörkt ute, men Han kunde likväl genom rätan xe joeh igenkänna -ensigtena z e persöner söm stodo utänför öekblickade ini den! rikt upp? lysta salen. IDEt vär fölket söft väntade på ceremoniens slut, för att sedan få se bruden. Bland dessa ansigten, hvilka alla tryckte sig så nära ritan söm möjligt, Var det ettj som klöckaren minst af alla denna dag och på detta ställe väntat sig få se. Det var Karins ankigte. Klockaren erfor genast inom tig en obehaglig känsla; men som han tyckte att ett något trotsigt småleende för tillfället lägrat sig öfver flickans änletsdrag, så egnade ingen vidare uppmärksamhet deråt, utan återvände till de öfriga personerna i salen. Sedan ceremonien med lyckönskningarne väl försiggått, öppnades salsdörren för det ute väntande folket. Folket insläpptes, och bruden, omgifven afsina fyra brudtärnor, hväårdera med ett brirflande talgljus i handen, hvilket då var: bruket, Visade sig stolt och lycklig för den begapande mängden. Klockaren mönstrade noga de beskådande, ty han fruktade att Karin kunde vara bland