Aftonbladet – 5 januari 1856, sida 1

Nödvändigheten af en fredskongress för Europa. Åf en statsman. Paris d. 20 December 1855. I den mån sannolikheterna till en fredlig lösning antaga mera säkerhet försöka vissa organer af engelska pressen att genom en uppretande polemik kompromettera de förbundna regeringarnes visa beslut och lugna hållning. Framställande i en falsk dager formen och karakteren af ett dokument som kanslierna enligt sin pligt böra hålla hemligt, bemödar man sig att såra den makt, af hvilken Europa fordrar eftergifter, då likväl allas intresse är att underlätta dessa eftergifter. Det skulle vara dåraktigt att tro någon statsman i Storbritannien annorlunda än med den lifligaste ovilja betrakta denna. konsiderationslösa taktik. I förslagen till uppgörelse tänker ingen vid underhandlingarne på att förödmjuka Ryssland eller inskränka det rättmätiga inflytande oeh anseende, som det är kalladt att alljemt innehafva i Europas rådslag. Frankrike och England hafva förenat sig för ett rättmätigt krig, icke blott derföre att det var rättmätigt, utan äfven derföre att deras egen historia visade Ryssland att det kunde göra eftergifter utan att nedsätta sin värdighet. Befinna sig England oeh Frankrike nedsatta eller förödmjukade derigenom att de varit nödsakade, det förra att erkänna Förenta Staternas sjelfständighet,: det andra att afstå från republikens oeh kejsaredömets eröfringar? Resultatet af den närvarande striden vittnar om motsatsen. Emellertid -ha både den ena oeh den andra at dessa eftergifter blifvit framtvungna genom vapenmakt. Det är Frankrike som förmått England afstå från sina kolonier i Nordamerika; det är England som mer än nmågon annan makt bidragit att frånrycka Frankrike Belgien och Rhenländerna, oeh Frankrike och England äro nu nära förbundna.