Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 2

Hvyad var det, svärfar ? Jos kungen, som har många landtegendomar, dem han nödgats köpa af fattiga adelsmän, hade en gång undrat öfver att man icke sådde bara hvete, i stället för råg, som blott betalas med hälften af hvad hvetet kostar.n i Kungen har rätt,, förklarade länsmannen; vore bättre få ut sina löner i bara hvete. Hm ! mumlade klockaren, :tilläggande derefter högre: Men. jag: begriper inte... När kungen for, så vinkade han mig flera: gånger, liksom ville. ban att jag skulle komma efter... Jag undrar hvad det betydde. -Hvad det betydde, upprepade länsmannen skrattande, jo, det: betydde: akta ryggtaflan... ingenting annat. än akta ryggtaflan, svärfar, ryggtaflan ... ha, ha, ha! Klockaren funderade en stund. Derefter sade ban,:i det han öppnade sitt gamla klaver och satte sig deryvid: Nåj nål man kan allt för väl vara en stor konung, utan att behöfva vara landtbrukare, liksom man kan vara en hjelplig orgelnist, utan att kunna styra ett rike. IH. Smörblemman i Danderyd. Uti Danderyds skeppslag och inom samma byalag bodde tvenne ganska välburgne frälsebönder. Begge hade barn, en välsignelse som sällan tryter på landsbygden. Den ene af dem, Jan Ersson, hade bland andra barn en son. som hette Erik, hvilken var 22 år och den äldste af syskonen. Erik, en hurtig och välskapad yngling, ansågs jemväl för att vara en af de ordentligaste och arbetsammaste gossar i hela trakten, Dertill var han en fullkomlig bondsprätt, som städse öppnade balerna på logen eller annorstädes