Aftonbladet – 4 januari 1856, sida 1

Han ansåg det icke för något fel att konungen var obekant med sventka språket. Hvarföre skulle icke konungen öfver ett så litet land som Sverge få tala fransyska, frågade han, när den högste konungen öfver all verlden; enligt gamla testamentet, endast talade ebräiska? Han fann det mera högtidligt, mera liknande oraklernas mystiska. talesätt, när konungen talar ett språk som undersåten icke begriper. Liksom jag och alla andra, var han en stor beundrare af Carl Johans hjeltedater och tycktes väl bevandrad i alla de små brochyrer som på den tiden utgåfvos, rörande f.d. Frankrikes marskalk och dåvarande Sverges konung. En gång satte han mig på det hala med en fråga i krigshistorien. Han bad mig nemligen uppräkna alla de stora bataljer, som vunnits under ifrågavarande store härförares eget befäl. Jag högg till med hvad jag af andra hade hört, för att icke stå svarslös inför klockaren; men, osäker på mina egna uppgifter, vände jag mig någon tid derefter med samma fråga till min gamle lärare och vän, historieskrifvaren Jacob Ekelund.: :: Jacob Ekelund snusade, torkade sig om näsan med högra frackärmen och knäppte sås som vanligt med fingerspetsarne, men kunde icke heller erinra sig någon sådan större batalj, vunnen af Bernadotte: eller Carl Johan såsom general en chef, ty om också slagei vid Leipzig, sade han, var en följd af Carl Johans plan för det stora fälttåget i Tyskland, så är det dock föga troligt att detta slag vunnits, om ej sachsarne under striden öfvergått på de allierades sida, tilläggande likväl, under det han tröstande klappade mig på hufvudet: men hvad betyder väl det, min gosse? Tro du mig, man tjenar sig icke upp från simpel