Aftonbladet – 3 januari 1856, sida 4

edra frn Spå ÄN kö är RR RARE DAN AN en skyldig tacksamhetsgärd för den myekna välviljan, hvarmed brödraförsamlingens vidsträckta missionsverk alltid har blifvit omfattadt utaf engelska nationen och dess regering. (Insändt). m elektriska te!egrafrerket. . En insändare har i en uppsats för den 27 Nov. klandrat åtskilligt vid elektriska telegrafverkets organisation, och man anhåller derföre om platsi tidningen för följande genmäle. Insändarens långa artikel, hvilken vi gerna medgifva kunnat vara författad af en person med närmare kännedom om förhållanderna, och med en skickligare pennan, innefattar hufvudsakligen följande: 1:o. En ertighel åt Tidningsredaktioner i allmänhet, hvilkens besvarande icke har att görajmed artikelns ändamål, och derföre borde få lemnas åsido. 2:0 Klander af Regeringens mindre välbetänkta åtgärda att till en person anförtro organisationen af selegrafverket. Författaren synes hafva glömt historiens mer än 2000-åriga vittnesbörd om den åtgärd som alltid vidtagits då skyndsamhet i vigtiga värf varit af nden, nemligen att tillförordna en diktator med fullmakt att bereda och utföra det honom gifna uppdrag. Af denna grund har kommendanten i en belägrad fästning nästan obegränsad makt. En komittö skulle på sin höjd nu hafva hunnit inlemma ett fullständigt förslag med thy åtföljande reservationer. I stället har inom den korta tiden af 2:ne år ej allenast plan blifvit uppgjord utan äfven fullständigt utförd för en telegraflinie af omkring 200 mil. Detta torde bäst bevisa att den betviflade förmägan varit tillräeklig. Att intet klander från den korresponderande allmänhetens sida uppstått, synes derjemte vitsorda att utförandet skett ändamålsenligt. Månne således ieke regeringens åtgärd varit lika välbetänkt som dess förtroende blifvit motsvaradt? 3:o. Klander för bristande sparsamhet genom tillsättande af för många tjenstemän.Insändaren förmenar att ehefen för telegrafverket skulle jemte sin egen, kunna sköta infendentsbefattningarne. Således resa på östra och vestra linierna, samtidigt ombesörja de temligen vidlyftiga kameralangelägenheterna i Stockholm samt på samma gång hafva tillsyn öfver materiel, personal ete. Till dess en menniska kan uppletas som besitter egenskapen att vara närvarande på flera ställen på en gång, befarar man dock att hvarje befattning och linie fordrar sin egen man. Yttråndet att direktörernas och de andra tjenstemännens åligganden kunna skötas af em person, vittnar om en så djup, att ej säga illvillig, obekantskap med förhållandena, att det ej borde förtjena något svar. Till allmänhetens bedömande får man likväl hemställa huruvida es person kan medhinna att: närvara vid telegraferingen, som i månader fortgått 16 å 22 timmar på dygnet, införa alla skrifvelser i journalen, sköta en bokföring af 6 ä 8,000 rdr i månaden, emottaga och expediera telegrafskrifvelser, hafva tillsyn och vård öfver maschinerna samt slutligen uppsigt oeh kontroll öfver det hela. Hvarje opartisk läsare lärer finna atttill så trägna oeh olikartade göromål fordras mer än en person. 4:0. Tillsättandet af första intendenten gillas. Deri instämma vi fullkomligt. Öfverstelöjtnanten och riddaren v. Helands nit, ihärdighet och bemödande, att få allt för möjligaste bästa pris, är lika kändt som erkändt; och valet af honom såsom ehef för verkets kameralafdelning är således i allo väl betänkt. Deremot klandras valet af andra intendenten. Detta förefaller oväntadt för hvar och en som vet att major Fahaehjelm med Tit. Heland delat besväret med utförandet af hela vestra telegraflinien samt derjemte ardnat en mängd tekniska detaljer. Han var dessatom den enda i hela landet som den tiden hade aågon erfarenhet och kännedom af telegrafväsendet, och billigheten fordrar således att han vid intendentplatsernas tillsättande erhölle en välförtjent befordran. Insändaren förbigår deremot med tystnad sillsättandet af 8:dje intendentplatsen. Andra länders erfarenhet visar lika med vår egen att tillsätandet af en dylik plats var af behofvet påkalladt; och då löjtnant Akrell, som förut deltagit i utförandet af vestra linien, nu ensam anordnat och utfört den östra, synes ingen mannamån vara begången genom hans utnämnande till ehef för den limie han sjelf byggt. Slutligen klandras tllsättendet af den öfriga persosalen. Då likväl i Stockholm, Upsala och Lund särskilda elevskolor genom ehefens försorg blifvit inrättade, samt dessutom tillfälle varit beredt vid de större stationerna. att inhemtsa de nödiga tekniska zunskaperna, hvarigenom oexså tilloppet af sökande rarit så stort, att öfmingstiden dem emellan måst. timvis fördelas, synes som den öfverklagade shemlighetsfullhetem varit temligen öppen. Då till kometens fordras, jemte kunskaper i komi, fysik oeh lefvande språk, en färdighet itelegrafering, till hyars hjelpliga vinnande minst 2 å 3 månader åtgå, torde en telegraftjenst ieko kunna jemföras med vanliga sjenster, till hvilkas erhållande endast erfordras pappersmeriter. Jemförelselsen med polispersonalen förefaller derföre något misslyekad. AW dem, som icke vill eller kan förvärfva de kunskaper och den färdighet som fordras af en telegraftjensteman, blir tillbakasatt, lärer aldrig kunna räknas ehefen, utan honem sjelf till last. Insändarens anmärkningar terde, efter hvad nu blifvit upplyst, dels vara haltande, dels tillkommit utan ringaste eftertanka; oeh bevelsegrunden för deras nedskrifvande må hafva varit hviken som helst, hade han gjort bättre mot sig sjelf, allmänheten oeh telegrafverket, att direkt uppgifva de missbruk som egt rum, eller de fullt qvalifieerade personer som blifvit förbigångna,. Den, som blott vill en förbättring, uppgifver öppet hvad han anser böra rättas, men klandrar ieke utan skäl och sakkännedom. Den, som deremot skrifver för att utgjuta sin harm, eller såra, löper fara att hans skrift bedömmes efter de bevekelsegrunder som framkallat den, äfven om han hade rätt; så sväfvande resonnementer som den ifrågavarande episteln innehåller gagna i hvad fall som helst blott som en bostafsrik spaltfyllnad, något hvaraf Aftonbladet icke har behof, och den läsande allmänheten ännu mindre. ÅA. RÄTTEGÅNGSock POLISSAKER. RR AR RN VÄRD FA RAR Ta RT